Okej, jag kanske överdrev lite

Det hela känns mkt bättre nu. Det är avklarat- tack Marie!
Nu är det bara att planera för min resa till Sthlm. Klockan tio på måndag börjar mitt liv som praktikant.

kuken eller hur jag kom att hysa agg mot af bostäder

Under mina två som boende i studentlägga har jag aldrig klagat, vare sig på den sinnessjuka hyran eller nåt annat crap. Och nu, nu flyttar jag ut och då blir inte min flyttstädning godkänd. Okej, jag hatar afb. De suger. Dessutom är min bovärd helt samarbetsovillig, vilket inte är första gången. Jag kan tänka mig en hel rad tillmälen som jag skulle vilja kalla henne, men jag avstår.
Åh, snart skiter jag i vilket. Jag får väl betala den jävla städfirman då.
Dra åt helvete och tack för att mitt liv blev extra roligt.

Hej

Jag hatar att packa!! Åh, det är så segt. Okej, jag har kommit ganska långt. Okej, det har gått ganska smidigt. Men ändå. Nu har jag dessutom problemet av att sortera ut vad som jag faktiskt ska ha med mig.
Fick förresten min praktikplan häromdagen och den var grym! Alltså mycket bättre än jag kunde ana, jag kommer verkligen att få göra allt. Så jävla gött!

Ps. Jag har haft som projekt att försöka gå upp innan åtta några dagar nu och först idag lyckades jag. Men det berodde på att jag drömde att en psykotisk tant hetsskrattade/skrek så högt att jag vaknade på riktigt. Tjoho.

Gin and juice

Jag stal en lista från Bondhustrun. Om böcker så klart.

Vilken bok läste du senast?
Playing for the ashes av Elizabeth George. Jag hade läst den förut, men jag hade glömt bort det. Typiskt.

Vilken/vilka böcker läser du just nu?
Elemetarpartiklarna av Michel Houllebecq. Ganska bra. Han är besatt av sex.

Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Ingen aning, jag tror att det är mest kvinnliga men jag vet faktist inte.

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du “nu har jag en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra hälften” kvar o.s.v.?
Jag kollar nästan jämnt någon ur lång boken är, men det är mer som en rutinsak än en reflektion av vad jag tycker om boken. Ibland är det så klart för att jag tycker att boken är sjukt tråkig.

Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar etc?
Ja, sen läser jag "klassiker" och böcker som mer eller mindre ingår i kanon. Det antar jag kommer från litt.vet kurserna. Ibland går jag bara på attraktionskraften hos boken i fråga. Jag <3 böcker.

När blir en bok för lång?
Ibland är en sida för lång. Ibland kan det inte bli för lång.

Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Ja, det gör jag.

Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av?
Einsteins fru av Liv Strömquist. Eller Wasp Factory av Iain Banks.

Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig/vilken bok lämnade du senast?
Alltså för mig så känns det lie som ett svek, men det har ju hänt. Jag är osäker på vilken bok det kan ha varit senast. Eller nej, det är jag inte. Det var Allt av Martina Lowden. Way too pretentious för mig.

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du oftast?
Ingen aning, jag antar att det är skönlitteratur av typen drama. (Jag vet inte ens om den genren finns, men liksom vad skulle det annars kallas?)

Rekommendera 5 författare:
Svårt... Kanske Joyce Carol Oates, Douglas Coupland, Bret Easton Ellis, Neil Gaiman och Jeanette Winterson.

Myten om studenten

Sakine Madon skriver om myten om den fattiga studenten och hur jävla bra studenter har det egentligen. Här sitter ju vi och blir försörjda av staten! Ja, visst är det härligt. Visst jag kan hålla med om att det är en myt att studenter lever på nudlar och får skörbjugg, men det är ju verkligen inte så att en har det fett heller. Jag har inte tänkt på det så mycket innan, men när kompisar börjar jobba på "riktiga" jobb och har en inkomst varje månad så märks skillnaden väldigt tydligt. Jag tycker att studiemedlet är okej, men det finns inga marginaler. Om jag en månad skulle slå ut en tand eller av någon annan anledning få en oväntade större utgift så finns det inga pengar till det. Det finns definitivt de som är mer ekonomiska än vad jag är, men det hade ju känts bra att veta att något skulle kunna hända utan att en resten av månad skulle få äta barkbröd typ.
Ja, och sen är det här med att jobba extra. Och visst, i många fall är det fullt möjligt att jobba extra och plugga samtidigt. Men å andra sidan är det meningen att pluggandet ska vara en heltidssysselsättning, och vissa utbildningar är faktiskt heltidsjobb. Så det är väl kanske inte den mest lysande lösningen kan jag tycka.
Och slutligen, jag har tur eftersom jag har föräldrar som har kunnat hjälpa mig med pengar när det har uppkommit krissituationer. Men det finns ändå månader då jag har vart tvungen att leva på morötter och popcorn de sista dagarna innan studiemedlet kommer rasslande in på kontot. Så så jävla fett är det inte att vara student.
Och alla studenter har inte alls råd med chailatte, kostsamt uteliv och märkeskläder.

Acceptans av våld och hot om våld

Jag funderar allt mer och mer på vad tjejer står ut med och accepterar av män, och ju mer jag tänker på det ju mer vill jag inte inse hur världen faktiskt ser ut. Det började för någon månad sen när jag var på Debaser för festligheter och förnöjelse. Jag stod i toakön och helt plötsligt närmar sig en man tjejen som står bakom mig, jag antar att de känner varandra och tar därför till en början inte någon notis till händelseförloppet. Någon minut senare inser jag att de inte alls känner varandra utan att det handlar om en alldeles för full snubbe som är alldeles för närgången. Jag ser hur tjejen blir mer och mer obekväm, det ser ut som hon försöker bli uppslukad av väggen bredvid henne. Killen lutar sig närmare och närmare henne. Till slut orkar jag inte vara tyst längre, jag säger till snubben på skarpen och han försvinner med svansen mellan benen (för tillfället i alla fall, senare på kvällen är jag tvungen att jaga bort honom igen). Tjejen tackar mig och jag mumlar typ ”det var så lite”, medans jag tänker att jag verkligen inte fattar varför hon inte sa till honom själv.
Några veckor längre fram i tiden: Jag är hemma hos mamma och en kompis till mig ringer upp. Hon låter ovanligt nere och väldigt trött. Jag frågar vad som har hänt och hon berättar att hennes pojkvän sen två år har hotat att slå in ansiktet på henne. Hon är hemma hos sin mamma nu och vet inte vad hon ska göra. Jag blir chockad och försöker komma med lämpliga kommentarer, men det är svårt. Hon ska åka bort över helgen och ”tänka igenom saker”, sen ska snacka med snubben. Okej, tänker jag. Jag ringer henne veckan efter och tydligen har de kunnat komma över den lilla incidenten. De är alltså fortfarande ett par. Jag vet dessutom att den här snubben har varit svartsjuk under hela deras förhållande.
Båda dessa situationer är för mig oacceptabla. Jag ser ingen som helst anledning till att jag skulle acceptera sådant beteende från någon. Jag vill inte döma de här två tjejerna på något sätt, jag ser dem snarare som exempel på vad tjejer känner sig tvungna att stå ut med i dagens samhälle. Eller kanske knappast ens reflekterar över att de står ut med den här typen av beteende. Jag har ingen aning om hur många det är som lever i förhållanden där våld eller hot om våld är vardagsföreteelse, och jag blir rädd av att tänka på det. Tänk bara på tjejen i toakön som inte vågar/vill säga till en vilt främmande man. Och det här problemet ligger inte på tjejer att förändra, det är killar som måste förändras och måste inse att det inte är okej att bete sig på det här sättet. I det här fallet var båda killarna mer eller mindre berusad, men om du upptäcker en sån här sida hos dig själv är det ditt förbannade ansvar att göra något åt det! Sluta drick sprit eller vad det nu är som krävs för att ditt beteende ska bli acceptabelt!
Jag vet att jag ska ut i den ”riktiga” världen nu och inte får stanna i min genusbubbla. Visst har min värld fått nålstick då och då, men den har hela tiden varit intakt. Men när sådana här saker händer börjar en ju fundera på hur det ser ut där ute, i den så kallade riktiga världen? Och varför skulle jag vilja vara där ute när jag har min fina värld insvept i min yllefilt? Jag vet att det inte fungerar, men jag vill att hela världen ska vara på min sida nu! Och jag vill att alla ska få tillräckligt med styrka för att inte acceptera skit från omvärlden, oavsett vilka skäl det nu kan finnas. Men allra mest önskar jag att alla tjockskallade idioter som finns där ute skulle ta sitt förnuft till fånga och bli genusfascister!

Omg, jag har glömt hur mkt jag hatar att packa inför en flytt. Det suger as.

You are my sugah, Sugar

Jag ska skärpa mig nu. Nu går det inte att sitta på arslet och inte gör ngt alls. Nu ska jag arbeta!
Jag har på allvar börjat fundera på att skriva krönikor för ngn tidning (mest AB för att vara ärlig), det verkar ju inte vara så jävla svårt att få ett sånt gig. Asså serri, den därna fotbollsfrun får ju skriva krönikor och om jag får säga det själv, så har jag nog mer att tillföra Sverige än vad hon gör. Dessutom skulle det vara sehr sehr gött att ha en extrainkomst nu när jag inte har ngn aning om vad som händer efter mitten av januari. Det känns ju inte jättehett att gå på soc.
Jag hoppas att jag får fast arbete i Malmö, men det känns ju avlägset. Tur att jag har så fina vänner som har erbjudit mig boende när(om) jag kommer tillbaka till skåne. Men jag vill ju tillbaka hit! Det är mitt hood liksom. Jag är ju faktiskt 24 nu och därmed snart vuxen. Och jag trivs här. Jag har hattat runt nog i mitt liv. Okej, jag skulle kunna tänka mig att vara borta ett tag, men på ett tillfälligt sätt. Men vem vet? Stockholm kanske blir mitt nya hood.

Det enda skälet att se på Criminal Minds

Är dr. Spencer Reid. Ja, eller Matthew Gray Gubler. Jag dör vad het han är. Och dessutom spelar han den smarta, supernördiga unga killen. I löv it!

Om sommaralkoholism

Ja, igår åkte jag ju till Malmö. Under förevändningen att jag skulle reashoppa med M och L. Och jo då, det gicks i affärer. Och det gjordes inköp.
Men vid ungefär fem- sex tiden kände vi att vi var utslitna av det hårda shoppandet så vi bestämde oss för att ta en öl. Vid den här tidpunkten hade även I och J anslutit sig till vår lilla grupp. En öl blev en öl till blev ett oändligt antal öl. Vid halv tio tiden var vi alla fulla och glada och bestämde oss för att gå hem till L och dricka mer öl och spela wii. Och det gjorde vi. Med andra ord; det blev rätt blött igår.
Det hela slutade med att jag och M sov kvar i Malmö, vilket iofs var tur då vi återförenades med hemvändaren Nför frukost och mer tvspel (wii fit faktiskt, så vi tränade också!).

Jag mår som jag förtjänar

Jag vaknade klockan halv nio imorse och mådde skit. Jag hade huvudvärk och obehaglig malande känsla i mellangärdet. Jag trodde allvarligt talat att jag för första gången i mitt liv skulle kräkas dagen efter, men efter en halvtimme på toaletten, en huvudvärkstablett och lite vatten senare hade jag hjälpligt återhämtat mig. Sen sov jag till halv ett. Nu mår jag so so. Kvällen å sin sida var jävligt het. Brenda Walsh är jävligt heta!
Läste precis ett jättegammalt inlägg på Belinda Olssons blogg om att Frida Fahrman hade velat leva på medeltiden, för att hon fascinerades av det fattiga livet. Jag måste säga att jag tycker att det låter lite efterblivet. Har hon någon som helst insikt i hur det var att leva på medeltiden? I think not. Inte för att jag vill påstå att jag är någon slags expert, men jag har åtminstone erfarenheten av att ha bott på landet och arbetat med djur en ganska stor del av mitt liv. Det är ingen dans på rosor, inte ens idag och på medeltiden skulle jag gissa på att det var lite jobbigare. Bara att typ bada en gång om året och dela säng med sina typ fjorton syskon.
Nej tack.

Effektiva Erika

Jag har lyckats få en hel del gjort nu i alla fall. Har sagt upp lägenheten och el + bredband och så har jagfått boende! Jag ska bo i ett rum hos en kvinna i Huddinge, så nu är det bara att hoppas att det löser sig till det bästa. Det är så jävla svårt att veta hur sånt blir, det går ju liksom inte att förutse om jag och hon inte alls kommer överens, men jag ska göra mitt bästa. Dessutom kommer jag antagligen inte vara där så himla mycket, ska jobba och så. Nu är det bara att börja packa ihop mina grejer och välja ut vad som ska med till Sthlm. Det är ju lätt på så sätt att jag nu vet att rummet är möblerat och därför blir det ju bara sk personliga tillhörigheter, men det kan nog bli en del ändå.
Ikväll blir det partäy i Malmö, och nu är det verkligen dags att utnyttja tiden med fina Kristin. Hon flyttar till USA om typ två veckor, så det kommer nog dröja innan vi ses efter det. Det är of course jätteroligt för hennes skull, men samtidigt känns det lite deppigt att vi ska splittras nu. Men det är väl så det blir när en blir "vuxen".

Bittersweet symphony

Samtidigt som det är skönt att komma hem, har ändå "jag längtar tillbaka"- känslan satt in. Det var en himla fin resa och Berlin är en himla fin stad. Jag har alltid trott att anledningen till att jag verkligen inte vill bo i Sthlm är att jag tycker att det är för stort. Men nu vet jag att det inte är så. För jag skulle definitivt kunna tänka mig att bo i Berlin.

Jag kom på en jättebra rubrik igår kväll, men sen drack jag öl så nu har jag glömt bort den

Är tillbaka från syndens näste, även känt som Berlin. Jag har haft enorma mängder med trevligt den här veckan, vi har praktiskt taget bara tagit det lugnt och inte överansträngt oss. Jag var lite osäker på hur det skulle bli när vi förra tisdagen möttes av ett oerhört svettframkallande väder, men det har gått bra. Det har inte varit alltför varmt de flesta dagar. Och det är ju definitivt inget fel med att ligga i en park och läsa när det är för varmt för att anstränga sig. Första dagen åkte vi faktiskt till ett köpcenter bara för att få svalka oss i den fantastiska luftkonditionerad byggnaden. Annars är inte köpcenter speciellt kul i Berlin, om en inte är a) enbart intresserad av typ hm eller b) en rik tant på jakt efter dyra märkestantkläder. Det är bäst att hålla sig till secondhandbutikerna och de affärer som finns i de olika stadsdelarna. Iofs räcker det nästan för mig att kolla på de fina husfasaderna*, jag gick typ hela tiden och avundades människorna som bor i de fina husen med de FANTASTISKA balkongerna.
Lite kultur hanns det också med. Först var vi på en fotoutställning på Helmut Newton- museiet som handlade om paparazzi främst på 60-och 70-talet. Den var väldigt intressant och det blev ganska uppenbart att paparazzin var lika in your face då som nu. Förvisso kan jag tänka mig att de var färre och att det till högre grad handlade om att socialisera med celebriteterna, inte bara exponera dem så mycket som möjligt. Vi var också på två samlingsutställning, en av Man Ray och en av Alexander Rodtschenko, vilket var mer av en besvikelse. Okej, det var kul att få lite bättre koll på vilka de är, men själva konsten var inte speciellt intressant. De var båda verksamma under den första halvan av 1900-talet och de sysslade båda med foto och fotomontage. Det var säkert spännande att se för den som är mer insatt i fototekniker än vad jag är, för för mig blev det till slut lite intetsägande. Rodtschenko var verkligen väldigt mycket Sovjet, så att säga, och det är ju spännande på sitt sätt. På det hela taget var det väl bra och det är alltid roligt att vara någonstans där det faktiskt väldigt mycket att välja bland när det kommer till kultur (det finns tre operahus. TRE!).
Självklart dracks det öl och vin och åts mat. Jag tror faktiskt inte att jag åt en enda misslyckad måltid under hela tiden jag var där, och dessutom lyckades jag med konststycket att inte bli bakis en enda dag trots att jag intog alkohol sex av sju dagar. Jag kommer sakna käse frühstücken mest.
Annars kan jag verkligen rekommendera min semsterbok, Jeanette Winterson The Passion. Sehr, sehr gut.

*Observera att det hät handlar om östberlin, hur det är i väst vet jag inte. Har bara i området kring KaDeWe/Zoologischer Garten och det är så jävla turistigt att det knappt går att vistas där. Det som höjdpunkterna där är den bombade kyrkan och kakavdelningen högst upp i KaDeWe. Och Helmut Newton museiet då.

Jag hade åtminstone tur med vädret

Nej, det har inte varit så illa. Någonting inom mig gillar ju trots allt livet på landet, med höskördar och förrymda getter. Fast getterna de har mest varit en plåga förstås. Jag kan informera om att det inte är särskilt att jaga getter för att förhindra deras framfart bland rosenbuskarna eller att försöka locka de små asen in i hagen igen. Det är inte heller så särskilt roligt att i princip inte ha tillgång till internet, det som erbjuds här är nämligen den långsammast uppkoppling världen skådat. Modem såklart, som krånglar som fan, i snitt måste jag koppla från och koppla upp igen 3ggr per session. Det är dessutom omöjligt att ladda ner det program jag behöver för att kunna göra mina uppgifter på kursen. Ack ack.
Å andra sidan har jag haft gott om tid att sova, läsa och kolla på Angel, vilket ju inte är fel. Även om jag börjar bli lite rastlös. Jag tappar heller inte hår i stora drivor längre. Hela den grejen är jag fortfarande lite orolig för, okej mitt hår har varit särdeles tjockt och vackert den här våren, men det är ändå inte okej att tappa så mycket hår. Det känns som att jag borde ha stora kala fläckar vid det här laget, men ännu har jag inte upptäckt några. Visst, håret har blivit avsevärt tunnare, men det ser nästan normalt ut fortfarande. Nu kan jag väl bara hoppas att de där b-vitaminerna jag äter ska work their magic. En vit månad har jag haft också, värsta renlevnadsmänniskan är jag. Inte en droppe alkohol har passerat mina läppar sen jag kom hit. Det känns gött, speciellt med tanke på att jag kommer till Åmål helgen då bluesen är och att jag ska åka en vecka till Berlin. De två faktorerna lär ju upphäva de goda effekterna av min vita månad. Men, en kan ju inte få allt och öl ska ju vara bra för håret sägs det.
Annars, saker som jag gjort: lärt mig handmjölka kor ganska bra (det kommer mjölk ur spenen typ 50% av gångerna jag försöker), jagat kor, mockat skit, flyttat kalvar, monterat ner en kalvbox, gjort yoghurt, ridit, fascinerats av hur tjock Chikita (Bulans syster) är, försökt att inte bli helt asocial genom att umgås med Anna och Linda, tittat på sjögräset vid bryggan, börjat läsa Allt av Martina Lowden, blev uttråkad och började läsa ”Kärlek i Europa” av Birgitta Stenberg istället, försökt lära min kära mor att använda sin nya dator, ätit mjukglass, kelat med katter, nåt sånt.