Gästartist

Erika presenterar stolt: FRIDA!

Detta är Erikas bästa åmålsvän, Frida som skriver. Erika är för tillfället på toaletten och gråter/kissar en skvätt, men det är helt okej, då hon fixar så mycket annat här i vardan. Idag har vi druckit vin till tonerna av min nyfunna Idol johan Johansson som som jag såg live igår på åstol samt kramade hjärtligt, och då inte som wannabe groupie, utan i egenskap av hans kompis flickvän...ja, jag lever ett behjärtansvärt liv. Var och spelade på en skitgrej för Mona Sahlin i Stockholm vilket inte var helt fel, tvärtom, Säpo visade sig vara en jävligt sjyst människa dold bakom alla sina badboy-attribut.
Men nu får det va.

Godnatt

Släkten är värst

Jo just det, jag har socialiserat med min släkt också. Min farmor fyllde nämligen år. Det är roligt att träffa dem och inse att min humor typ är ett släktdrag, bara att min humor är någon slags light variant av min farbröders. Jag säger bara det, om en ska träffa min släkt är det bäst att inte vara pryd.
Nu ska jag försöka få tag på min kusse, och träffa henne också. Hon har vart spårlöst försvunnen sen helgen, så jag hoppas att allt är lugnt.
Nu lyssnar jag på Johnny Cash's version av "Hurt", blir helt gråtmild. Jag är en mes.

Like sand through the hourglass

Jag har skrivit en massa till bloggen på min dator, alltså inte den dator jag använder nu. När jag orkar ska föra över det och då blir det bland annat en resume av min tid i Norrland. Ha tålamod mina vänner.

Så går en dag

Bra inledning på vistelsen här har det iaf varit. Under the influence två av tre dagar, ja, det är så jag måter hur lyckat mitt liv är. Hur ofta jag är full. Vi får väl se om jag kan hålla uppe det här, men jag skulle gissa på att den evntuella hälsosamhet jag byggde uppe under min tid i bushen kommer att tas ut av all öl jag kommer att dricka i berlin, så det är ju lite same same. Dock var min far värre än mig, han gick ut på frukostblues klockan tio på förmiddagen och kom hem åtta på kvällen. Jag höll mig till de mer acceptabla nattimmarna åtminstone.

En vit månad och en sen sprack det

Ber så hemskt mycket om ursäkt för min frånvaro, men jag måste skylla på min mors teknikfientlighet. Hon har nämligen en modemuppkoppling som inte klarar av något i princip. Jag fick vara glad om jag kunde betala mina räkningar.
Men nu är jag tillbaka!
Är i Åmål nu och det hälsosamma livet jag förde i Hudik försvann genast. Men vad ska en flicka göra när det är bluesfest i stan? Klart att jag var tvungen att dricka öl och bada naken i Vänern!
Det är gött attt vara här. Inte för att jag inte gillade att vara hos mamma, men här har ju liksom lite folk som jag känner och så. Har till och med ett eget rum (typ, det är min minsta syster Sophie som har fått lämna sitt rum för min skull).

Norrlands Guld

Här sitter jag, i min moders hem. Kom hit i lördags och än så länge har jag inte tröttnat på lukten av ko och avståndet till civilisationen. Det är ganska trevligt, men det känns inte som att jag får något gjort direkt. Det kanske inte är nödvändigt, vad vet jag, eller ja, det vet jag ju att det är. Men det kan vänta. Livet kan vänta, en dag till i alla fall.
Det ser ut som att jag blir stockholmare till hösten. Helt galet. Det var jättetrevligt på Normal och intervjun gick bra och allt så, så att I'm in som en säger. Dessutom fick jag träffa kvinnan som översätter Butler till svenska. Koolt. Som en försmak av hur min höst kommer att bli hoppas jag. Jag ska få göra allt, allt som de gör. Och jag får vara med på bokmässan!
Hela Stockholmsresan avdramatiserade i alla fall lite min Stockholmsskräck. Det var ju ändå ganska trevligt.

I'm going home!

Okej, så om typ en och en halv timme sätter jag mig på bussen till sthlm där jag ska tillbringa några dagar. Bland annat ska jag på intervju på Normal och hänga med Petra. Sen åker jag till mor i Hudik och där stannar jag till början av juli. Då tar jag mig vidare till far i Åmål. Jag kommer tillbaka till södern i slutet av juli, så tills dess kan det bli snålt med inlägg. Men vi ses!

Shit, jag börjar bli riktigt jävla nervös. Snart är det dags. Snart sitter jag på Normal och blir intervjuad. Hur kommer det gå?? Bra, hoppas jag. Men det är svårt. Så klart. Och så känns det jobbigt att flytta, men det är ju inte det största problemet.


Såg den nya Indiana Jones filmen på bio igår med Marie. Det var roligt, ovanligt overklig twist på det hela, men spännande var det så klart. Ännu bättre blev det av att SF tyckte att det var en bra ide att visa filmen i en lokal som stank avlopp. Alltså vi snackar inte någon svag lukt, utan det verkligen stank. En vande ju sig, men det var inte så kul i början. De försökte förbättra det hela genom att spreja någon slags koladoftande sprej i rummet, vilket var sådär mycket bättre. Roligast var tjejen som påstod att hon inte alls kände avloppsstanken, vad händer med ens luktorgan då liksom? Kan vara dags att kolla upp det.

Hurtbullen no 1

Vid halv fyratiden ringde Marie mig och frågade om jag skulle med på utflykt och eftersom jag inte är den som är den när det gäller utflykter tackade jag naturligtvis ja. Vi cyklade alltså till Billebjer, vilket också är ett stenbrott typ vid Dalby. Det går inte att komma dit om en inte cyklar eller har bil. Så cykel it was. Jag vet inte hur länge sen det var jag cyklade några längre sträckor, men det är ha varit ett tag sen. Men det gick ju bra, trodde inte ens att jag skulle dö. Jag är en sån hurtbulle.
Och fint var det också, mycket lummigare än Dalby, men med slemmig algbotten (där en bottnade). Det var också mycket varmare än i Dalby, så jag är nöjd.

Gammal i gejmet

Jag är typ fortfarande sliten efter i torsdags. Herregud, vad jag måste börja bli gammal! Okej att jag har druckit alkohol fre och lör också, men inga kvantiteter. Nej, det måste helt enkelt vara åldern.

Såg Zeigeist igår. Bästa liveakten på länge.