2009-11-17
Wannabe
Ibland känner jag bara för att bli värsta gröna vågaren, flytta ut på landet, odla egna grönskar, bo i kollektiv. Koka sylt och lägga in gurka. Jag vet inte vad det är i mig som gör att jag längtar efter det livet (eller jo, det gör jag, det är min mammas fel), men jag gör verkligen det. Jag vet att jag i dagsläget aldrig skulle stå it, jag vet inte ens om jag någonsin faktiskt kommer att vilja genomföra det här. Men på något sätt så är det en dröm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar