1. Name: erika
2. Nicknames: eh, har jag nåt? tror inte det.
3. Birthday: 17/8
4. Place of Birth: Åmål
5. Zodiac Sign: lejon
6. Male or Female: tjäjj
7. Occupation: projektassistent
8. Residence: seved
9. Screen Name: eh, har ej något. mitt namn?
Appearance
12. Hair Color: någon slags avart av cendre.
13. Hair Length: axellångt
14. Eye color: gröna
15. Best Feature: tuttarna. nej, skoja bara. munnen.
16. Height: 170 cm
17. Braces: nej
18. Glasses: jajamän
19. Piercings: ja
20. Tattoos: ja två, snart tre
21. Righty or Lefty: righty
’Firsts’
22. First best friend: rebecca
23. First Award: räknas det att jag har fått rosetter på hästtävlingar några ggr?
24. First Sport You Joined: ridsport dårå
26. First Real Vacation: kreta när jag var 4
27. First Concert: om en inte räknar den gången jag såg en Michael Jackson-imitatör uppträda på torget i Åmål, så bör det väl vara Håkan Hellström.
28. First Guy/Girl Fell in Love with: Daniel
’Favorites’
29. Movie: 'otto, or up with dead people', 'idioterna', 'big fish'
30. TV Show: buffy, six feet under, queer as folk, firefly m.m
31. Colors: svart och blått
32. Artist: placebo
33. Food: friterade veg räka på vegegården
34. Song: placebo-every me, every you
36. Candy: mintchoklad
37. Sports to Play: nej
38. Restaurant: vegegården
40. Store: en bra bokhandel/antikvariat
41. School Subject: om uni räknas så litteraturvetenskap, annars svenska/engelska
42. Animal: katt och häst
43. Book: Jeanette Winterson och Angela Carter
44. Magazine: bang
45. Shoes: stövlar
’Currently’
46. Feeling: beslutsångest
47. Single or Taken: singel
49. Eating: ingenting
50. Drinking: vatten
51. Typing: ja, vad tror du?
52. Online: 5 st
53. Listening To: la roux- reflections are protection
54. Thinking About: min plan för dagen
55. Wanting: nya glasgon
56. Watching: dataskärmen, ska se klart ett avsnitt arrested development
57. Wearing: min mjukisklänning
’Future’
58. Want Kids? näj
59. Want to be Married: näj
60. Careers in Mind: *hemlitt*
61. Where do you want to live?: här tror jag
’Which is Better With The Opposite Sex’
63. Hair color: mörkt!
64. Hair length: kort, men inte jättekort
65. Eye color: gillar allt
66. Size: varierar lite beroende på mannen, men rent generellt gillar jag smala män. Älskar min egen dubbelmoral.
67. Cute or sexy: cute
68. Lips or Eyes: asså, både och
69. Hugs or Kisses: hångla!!
70. Short or Tall: lång
71. Easygoing or serious: en vill väl ha båda?
72. Romantic or Spontaneous: spontan isf, men då måste han ju stå ut med att jag inte är spontan allt för ofta
74. Sensitive or Loud: eh, vill ha ngt slags mellanting
75. Hook-up or Relationship: hook-up, men utelsluter inte relationship
77. Trouble Maker or Hesitant One: va???
’Have you ever’
78. Kissed a Stranger: ja
79. Had Alcohol: ja
80. Smoked: ja
81. Ran Away From Home: ja, jag och en kompis. vi var tolv och det var skallgångskedja efter oss. så här i efterhand kan jag säga att det inte var värt det.
82. Broken a bone: nej
83. Got an X-ray: nej
85. Broken Someones Heart: tror inte det, inte som jag vet iaf
86. Broke Up With Someone: ja
87. Cried When Someone Died: ja
88. Cried At School: tror inte det, men det har vart nära nåra gånger
’Do You Believe In’
89. God: nej
90. Miracles: jag vill göra det!
91. Love At First sight: nej
92. Ghosts: ja
93. Aliens: ja
94. Soul Mates: nej
95. Heaven: nej
96. Hell: nej
98. Kissing on The First Date: but of course
99. Horoscopes: nej
2009-08-30
2009-08-25
"There is nothing more natural than the act of making love. Who am I to try to change what comes naturally to you?"
Obs! True Blood spoilers.
Jag säger som Rachel Zoe: I die!!
True Blood är så sjukt bra nu, dör av spänningen. Jag vet inte ens var jag ska börja. Hela upplösningen närmar sig!! Jag tycker att det känns gött att Fellowship of the sun är ute ur bilden, åtminstone för tillfället. Även om jag antar att de kommer att dyka upp längre fram. Men just nu känner jag att de inte tillför så där hemskt mycket. För att återgå till serien; en grej som har stört mig mer eller mindre under båda säsongerna är att huvudkaraktärerna, Sookie och Bill, är så himla platta och oerhört könsstereotypa. I den nuvarande säsongen har det känts som att den enda handlingen som involverar dem är på något sätt relaterade till att Bill måste rädda Sookie, eller att de ligger med varandra (alltså, jag klagar verkligen inte på att det liggs mycket, det är jag helt och hållet för). Men i det senaste avsnittet blev äntligen bilden lite mer nyanserad och Sookie gjorde äntligen nytta genom att rädda Tara ur sin besatthet. Sen är det ju också kul att Sookie har värsta erotiska drömmen om Eric i början av avsnittet. Hehe.
Jag gillade verkligen hur allt bara eskalerade och att Sookie, Bill och Jason äntligen kom hem, förvisso för att mötas av kaos. Speciellt roligt är det ju att när de är på väg in i Bon Temps säger Jason typ att det alltid känns som att saker har förändrats sig när man kommer hem, även om det bara är småsaker. Hans lokalpatriotism är så söt. Och jag gillar att han börjar bli lite mer än den dumme Jason, utan faktist har blivit mer driftig och använder sitt huvud som Sookie säger till honom att göra. Han räddar ju verkligen Sam genom att använda huvudet.
Och så självklart MaryAnn, hur ska de besegra henne? Är det möjligt? Om hon nu är odödlig och relativt ofta genomför de här ritualerna, hur är det då möjligt att det inte märks mer? Som det verkar nu kommer ju Dionysos/Bacchus/Satan att döda alla. Och vad kommer att hända mellan MaryAnn och Sookie?
Åh, jag vill veta nu!
2009-08-16
Härmed meddelar jag att inga antifeministiska kommentarer kommer att godkännas här. Ja, jag utövar censur.
Någon kommenterade mitt inlägg om Unni, och påstod att jag skulle finna svaren på sidan nejtillfeminism.blogspot.com. En sida som inte ens verkar tillgänglig. Kan också meddela att jag är ytterst tveksam till att jag skulle hitta svaren där. Jag är ju en så kallas extremfeminist.
Klipp kuken för fan!
Klipp kuken för fan!
2009-08-13
Älskar f-ordet!!
Unni Drougge har avsagt sig titeln som feminist. På grund av feministhatet. Det som blossade upp efter Liza Marklund-skandalen".
Jag blir så trött. Jag förstår inte varför någon skulle sluta kalla sig för feminist på grund av att EN person (i det här fallet Liza Marklund) har gjort något eller uttalat sig på ett sätt som en själv inte håller med om. Visst, jag tycker att just Liza Marklund skadade den feministiska rörelsen kring mäns våld mot kvinnor genom att agera som hon har gjort i samband med "Gömda". Men å andra sidan är det inte Lizas intention att förstöra, hon har ju trots allt jobbat oerhört mycket med just den här frågan. Vilket intresse skulle hon ha av att misskreditera sig själv? Men det här handlar inte om Liza Marklund. Det handlar om Unni Drougge och att hon avsäger sig feminismen. För all del, jag tycker att alla har rätt att ändra åskt, men son jag förstår det handlar det inte om det. Utan om att det finns personer som gör det obekvämt för Unni att kalla sig feminist. Personligen tror jag inte på en enhetlig feminism. Den finns nämligen inte. Feminister kan ha så oerhört vitt skilda åsikter, tänk radikalfeminister och queerfeminister. Inte ens målet för vad en vill uppnå är samma för alla. Visst, det finns någon slags grundläggande strävan mot ett samhälle utan förtryck, men det samhället kan se ut på tusen olika sätt.
Och jag tycker verkligen om Unni Drougge, framförallt som författare, men även för hennes rakhet och ärlighet runt hennes egna upplevelser av att leva i ett destruktivt förhållande.
Jag blir bara så ledsen. Varför låta någons handlingar smutsa ner en hel rörelse?
Jag blir så trött. Jag förstår inte varför någon skulle sluta kalla sig för feminist på grund av att EN person (i det här fallet Liza Marklund) har gjort något eller uttalat sig på ett sätt som en själv inte håller med om. Visst, jag tycker att just Liza Marklund skadade den feministiska rörelsen kring mäns våld mot kvinnor genom att agera som hon har gjort i samband med "Gömda". Men å andra sidan är det inte Lizas intention att förstöra, hon har ju trots allt jobbat oerhört mycket med just den här frågan. Vilket intresse skulle hon ha av att misskreditera sig själv? Men det här handlar inte om Liza Marklund. Det handlar om Unni Drougge och att hon avsäger sig feminismen. För all del, jag tycker att alla har rätt att ändra åskt, men son jag förstår det handlar det inte om det. Utan om att det finns personer som gör det obekvämt för Unni att kalla sig feminist. Personligen tror jag inte på en enhetlig feminism. Den finns nämligen inte. Feminister kan ha så oerhört vitt skilda åsikter, tänk radikalfeminister och queerfeminister. Inte ens målet för vad en vill uppnå är samma för alla. Visst, det finns någon slags grundläggande strävan mot ett samhälle utan förtryck, men det samhället kan se ut på tusen olika sätt.
Och jag tycker verkligen om Unni Drougge, framförallt som författare, men även för hennes rakhet och ärlighet runt hennes egna upplevelser av att leva i ett destruktivt förhållande.
Jag blir bara så ledsen. Varför låta någons handlingar smutsa ner en hel rörelse?
2009-08-11
"Everybody needs someone to really know who they really are."
Jag är fascinerad av hur viktig författaren är för betydelsen av ett verk. Naturligtvis är det så att författaren HAR en stor roll, det är ju trots allt denne som har skapat boken, men samtidigt separeras boken och författaren omedelbart när boken sätts i händerna på sin läsare. Texten blir filtrerad genom läsaren, liksom den filtrerades genom författarens eget perspektiv. Vilket naturligtvis betyder att två personer kan tolka innehållet i en bok på diametralt motsatta sätt. Jag kan tycka att det är roligt att analysera en bok utifrån författarens intentioner, men jag tycker också att det är spännande att titta på en text i en annan kontext, en kontext där författarens roll är mindre och läsarens större.
Den senaste tiden har boken "Hypnotisören" som är skriven av Lars Kepler (som är en pseudonym för paret Ahndoril) fått enormt mycket uppmärksamhet, dels på grund av att den är skriven under pseudonym, men den enskilt störst bidragande orsaken är Bonniers agerande. Bonniers har under hela processen framställt "Hypnotisören" som en fantastisk bok, vilket är förklaring till varför de prånglade ut den på oerhört mycket kortare tid än vad det normalt tar att få en bok publicerad (ex. boken antogs bara en vecka efter att manuset kommit in till Bonniers, en process som vanligtvis tar flera månader) och att boken på ett tidigt stadium såldes utomlands. Först idag avslöjades vilka som stod bakom pseudonymen, vilket avslutade flera månaders spekulerande över vem Lars Kepler egentligen är. Mysteriet är uppklarat, det var inte Henning Mankell eller något av de otaliga förslagen på vem pseudonymen dolde. Minst hälften av uppståndelsen kring "Hypnotisören" har handlat om vem författaren egentligen är och detta innan boken ens kommit ut på marknaden. Och nu när boken är utgiven verkar det som att recensenterna inte alls är så lyriska som man skulle kunna tro, utan snarare verkar var relativt skeptiska mot bokens uplägg.
Ett annat fall där författarens roll spelade en orimligt stor roll i förhållande till böckerna som denne skrivit är JT Leroy. JT Leroy har skrivit böckerna "Sara", "The heart is deceitful above all things", "Harold's End" och "Labour". JT Leroy är själv en fiktiv person, uppfunnen av Lara Albert som också är den som har skrivit böckerna. JTs bakgrund målades upp som en tragisk historia som involverade droger, prostitution och en enorm utsatthet, vilka alla är återkommande teman i böckerna. Ganska snart efter att de första böckerna blivit extremt uppmärksammade och uppskattade började JT själv göra intervjuer och av offentliga uppträdande. Lara Albert hade skapat JT Leroy långt innan han blev erkänd som författare, JT hade egna vänner, ett eget liv. 2005 avslöjas det att JT Leroy inte existerar, utan att Lara Albert står bakom namnet. Hennes partners halvsyster, Savannah Knoop, var den som spelat JT vid offentliga framträdande. I och med det avslöjandet blir böckerna som skrivits oerhört nedvärderade och nästan sedda som värdelösa i och med att det inte fanns någon egentlig sanning bakom de fantastiskt tragiska historier som böckerna förmedlar. Alltså, då JT Leroy inte existerar har inte heller hans böcker något existensberättigande.
För att komma till min slutpoäng, hur stor betydelse har författaren egentligen? Har inte en text värde trots att man inte vet vem det är som har producerat det? Kan inte böckerna ha ett egenvärde i just det unika de förmedlar? Jag tycker det.
PS: Ifall ngn undrar så är det här vad jag skulle skriva min D-uppsats om. Om jag skulle skriva en D-uppsats alltså.
Den senaste tiden har boken "Hypnotisören" som är skriven av Lars Kepler (som är en pseudonym för paret Ahndoril) fått enormt mycket uppmärksamhet, dels på grund av att den är skriven under pseudonym, men den enskilt störst bidragande orsaken är Bonniers agerande. Bonniers har under hela processen framställt "Hypnotisören" som en fantastisk bok, vilket är förklaring till varför de prånglade ut den på oerhört mycket kortare tid än vad det normalt tar att få en bok publicerad (ex. boken antogs bara en vecka efter att manuset kommit in till Bonniers, en process som vanligtvis tar flera månader) och att boken på ett tidigt stadium såldes utomlands. Först idag avslöjades vilka som stod bakom pseudonymen, vilket avslutade flera månaders spekulerande över vem Lars Kepler egentligen är. Mysteriet är uppklarat, det var inte Henning Mankell eller något av de otaliga förslagen på vem pseudonymen dolde. Minst hälften av uppståndelsen kring "Hypnotisören" har handlat om vem författaren egentligen är och detta innan boken ens kommit ut på marknaden. Och nu när boken är utgiven verkar det som att recensenterna inte alls är så lyriska som man skulle kunna tro, utan snarare verkar var relativt skeptiska mot bokens uplägg.
Ett annat fall där författarens roll spelade en orimligt stor roll i förhållande till böckerna som denne skrivit är JT Leroy. JT Leroy har skrivit böckerna "Sara", "The heart is deceitful above all things", "Harold's End" och "Labour". JT Leroy är själv en fiktiv person, uppfunnen av Lara Albert som också är den som har skrivit böckerna. JTs bakgrund målades upp som en tragisk historia som involverade droger, prostitution och en enorm utsatthet, vilka alla är återkommande teman i böckerna. Ganska snart efter att de första böckerna blivit extremt uppmärksammade och uppskattade började JT själv göra intervjuer och av offentliga uppträdande. Lara Albert hade skapat JT Leroy långt innan han blev erkänd som författare, JT hade egna vänner, ett eget liv. 2005 avslöjas det att JT Leroy inte existerar, utan att Lara Albert står bakom namnet. Hennes partners halvsyster, Savannah Knoop, var den som spelat JT vid offentliga framträdande. I och med det avslöjandet blir böckerna som skrivits oerhört nedvärderade och nästan sedda som värdelösa i och med att det inte fanns någon egentlig sanning bakom de fantastiskt tragiska historier som böckerna förmedlar. Alltså, då JT Leroy inte existerar har inte heller hans böcker något existensberättigande.
För att komma till min slutpoäng, hur stor betydelse har författaren egentligen? Har inte en text värde trots att man inte vet vem det är som har producerat det? Kan inte böckerna ha ett egenvärde i just det unika de förmedlar? Jag tycker det.
PS: Ifall ngn undrar så är det här vad jag skulle skriva min D-uppsats om. Om jag skulle skriva en D-uppsats alltså.
2009-08-09
Mina 15 viktigaste böcker
Snott från Bokhora.
Rules: Don’t take too long to think about it. Fifteen books you’ve read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes.
1. Blonde av Joyce Carol Oates
2. The Handmaid's tale av Margaret Atwood
3. Captain Corelli's Mandolin av Louis de Berniéres
4. The Passion av Jeanette Winterson
5. The Lighthousekeeping av Jeanette Winterson
6. Jag är din flickvän nu av Nina Hemingsson
7. Einsteins fru av Liv Strömquist
8. The tattooed girl av Joyce Carol Oates
9. Good Omens av Neil Gaiman & Terry Pratchett
10. Orlando av Virginia Woolf
11. Hundra år av ensamhet av Gabriel García Marquez
12. Den nya Evas passion av Angela Carter
13. Luder av Helen Walsh
14. Vild och fri av Marilyn Halvorson
15.Brott och straff av Fjodor Dostojevskij
Rules: Don’t take too long to think about it. Fifteen books you’ve read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes.
1. Blonde av Joyce Carol Oates
2. The Handmaid's tale av Margaret Atwood
3. Captain Corelli's Mandolin av Louis de Berniéres
4. The Passion av Jeanette Winterson
5. The Lighthousekeeping av Jeanette Winterson
6. Jag är din flickvän nu av Nina Hemingsson
7. Einsteins fru av Liv Strömquist
8. The tattooed girl av Joyce Carol Oates
9. Good Omens av Neil Gaiman & Terry Pratchett
10. Orlando av Virginia Woolf
11. Hundra år av ensamhet av Gabriel García Marquez
12. Den nya Evas passion av Angela Carter
13. Luder av Helen Walsh
14. Vild och fri av Marilyn Halvorson
15.Brott och straff av Fjodor Dostojevskij
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
