Är det bara jag eller är det någonting som jag har missat?

När började Obama orientera?

Att omskära, eller inte, det är frågan

Jag har alltid haft ganska svårt att förstå hetsen kring fenomenet omskärelse (gällande män/pojkar då) i USA. Jag antar att det framförallt har att göra med att det är ett relativt ovanligt fenomen i Sverige, och att den debatten inte alls finns här. För mig är det mycket märkligt att diskussionen kring om det är skadligt att omskära/ inte omskära sin söner alls har uppstått. Men naturligtvis är det ännu märkligare att det är så vanligt i USA att göra det här ingreppet. Varför läggs det så mycket vikt vid en bit skinn?
Just nu verkar diskussion ha gått från 'omg, min son måste omskäras, annars kommer han vara ANNORLUNDA! och bli mobbad' eller 'usch, det är så ohygieniskt' till någon slags diskussion om huruvida det är lättare att bli smittad av könssjukdomar som icke-omskuren man. Alltså, det är så märkligt. Oavsett om det är svårare att bli smittade kanske man ska skydda sig oavsett?
Jaja, i vilket fall är det intressant och ibland förvirrande att följa den här debatten. Typ i kommentarerna till artikeln i länken ovan.

Och jag ba flyttade

Nu bor jag vid Folkets park. Det är lite konstigt, men roligt och bra också. Jag har inte vant mig vid att kalla det för "hemma" än. Jag har jättemycket att göra. Livet är hårt.
Ses senare!

One night in Paris

Jag är tillbaka efter utlandsäventyret. Det var trevligt, men det var också skönt att komma hem. Även om att komma hem betydde att komma hem till verkligheten och ha en massa saker hängande över huvudet. Idag har jag packat alla mina saker och imorgon flyttar jag. Det känns märkligt, men glädjande med tanke på att jag då kommer att ha ett rum.
Okej, en kort recap från Paris: Vi anlände sent, åkte till hotellet, där vi möttes av en äldre man som talade obegripliga franska (inte för att jag förstår NÅGON franska, men M som kan lite, påstod det) och tack och pris ske gud! rummet var rent! Det största problemet var att toalettdörren bestod av en skjutdörr som gjorde varken från eller till i hur mycket en hörde inifrån toaletten. Efter detta gick vi ut för att söka efter öl och mat, vilket vi till slut fann om än till hutlösa priser (med tiden skulle det visa sig att det här inte var ett särskilt ovanligt fenomen, då allt är dyrt i Paris, den billigaste ölen vi hittade under resan kostade 5,50 euro. OBS!! Den billigaste!!).
Så dagen efter började vi med att gå ut och börja promenera från Place d'Italie, där vi bodde, upp mot Notre Dame. Vi gick igenom Quartier Latin, vilket lätt var det trevligaste området vi var, där fanns det en lång gågata med massor av små butiker som sålde ost, choklad, skaldjur, kött, ost, choklad... Vi hann också gå förbi Shakespeare and Company, vilket var väldigt roligt, även om jag inte köpte nåt. Den här första dagen var det typ omöjligt att sluta påpeka hur sött och pittoreskt allt var, för det är det verkligen. Eftersom det här var nyårsafton så hade vi lite lösa planer på vad vi tänkte göra under kvällen, men de gick raskt i stöpet eftersom det mesta hade stängt, till exempel restaurangen vi hade tänkt gå på. Vi yrade runt lite i området norr om Notre Dame och gick bland annat in i Les Halles (ett köpcentrum), vilket verkligen inte var värt det. Det var bara märkligt, ungefär som att gå i ett parkeringshus med butiker i. På kvällen åkte vi till Le Tambur, vilket var en trevlig liten bistro (tror jag) och delade på en osttallrik och en flaska vin. Det fanns även inslag som möss, en gråtande kvinna och den outhärdliga känslan av att personalen ville att vi skulle gå därifrån. Vi gick ganska snart efter att vi hade druckit upp vinet, men jag är ganska säker på att vi hade kunnat vara där längre om det hade varit en annan kväll. Sen var vår plan att åka och kolla in Le Pop-in, en populär bar i Marais (det bögjudisk området), men det var stängt. Detta nederlag ledde till att vi gick till närmaste Franprix och köpte på oss öl och åkte hem till hotellet och söp. Tolvslaget märktes knappt av, visst folk tjoade, men nästan inga raketer. Vid det laget var vi så fulla att vi hade börjat beklaga oss över att vi inte hade mer sprit och att vi borde ha haft såna där små flygplansflaskor med sprit. Så här i efterhand är det nog ganska tur att vi inte hade mer alkohol.
Dag 2 var museidag och vi kollade på kvinnliga konstnärer och en utställning om surrealisterna på Centre Pompidou. Jag hade flera allvarliga höjdskräcksattacker, eftersom vi åkte upp till utställningarna på femte och sjätte våningen med rulltrappa utanpå byggnaden i någon slags plasttub! Det var läskigt och kallt. Det var värsta när vi var tvungna att gå utomhus en bit på grund av att det 1. var askallt 2. det gick att se rakt ner till marken på båda sidorna!!! Var tvungen att gå och stirra ner i golvet. Men jag överlevde ju uppenbarligen. På kvällen gick vi på skaldjursrestaurang och jag bröt min vegetarianism för att äta räkor och små bäbisbläckfiskar (sen bröt jag den två gånger till för att få smaka på pilgrimsmusslor och sniglar, tyvärr mycket goda djur båda två). Tyvärr var det oroväckande gott.
Tredje dagen hängde vi lite mer i Marais och kollade in vintageshoppingen. Vi lyssnade även till hur amerikanska turister bräkte fram ord om hur härligt det var i Paris. Amerikanska turister var det överlag gott om, och de var utan undantag högljudda. På kvällen åkte vi till den vegetariska restaurangen och njöt av grönsaker för första gången på resan. Dock var inte hela upplevelsen så trevlig, då det kom in ett äldre par med en utvecklingsstörd ung man och den unge mannen lyckades med att hosta oerhört högt, kräkas två gånger, eventuellt bajsa på sig och först därefter gå (det var ungefär så här: hosta, kräkas, bajs?, hosta, kräkas, gå hem). Efter detta något misslyckade restaurangbesök (min chili sin carne var dessutom oerhört sur) åkte vi för andra gången till Le Pop-in. Jag hann dricka typ två munnar öl innan jag började må dåligt. Inte lite dåligt utan ganska mycket dåligt. M mådde inte heller bra, men återhämtade sig efter en lång paus i drickandet. Jag lyckades avsluta min öl, men mådde fortfarande illa så vi fick åka hem. Innan vi åkte hem skulle vi gå på toa och när jag står och väntar är det en man som säger något till mig på franska, varpå jag blir helt stirrig och sjukt obekväm och kommer inte på ngt annat att göra än att titta bort typ. Smidig tjej liksom. Sen var den kvällen slut.
Tyvärr fortsatte mitt illamående in på nästa dag, så vi kom inte iväg till Montmartre förrän vid ett-tiden, vilket visade sig inte göra så mycket. Det var en trevlig promenad och vi fick se Sacre Coeur och Paris enda vingård. Jag visste att jag var frisk när jag kunde äta ett pain au chocolat utan problem. Sen åkte vi vidare till Palais du Tokyo, ett museum med så modern konst att den knappt existerade. Inte värt pengarna vi la på det. Eftersom vi var nära Eiffeltornet tog vi också en tur förbi det och förfasade oss över hur högt det var, och varför skulle någon vilja åka upp i det? Efter detta lyckades vi finna en koreansk restaurang som hade en mycket god bibimbap, åh bibimbap som jag har saknat dig! och sen drack vi öl på en engelsk pub vid Pantheon.
Sista dagen spenderade vi mest åt att promenera runt och tycka att det var ganska skönt att vi snart skulle vara hemma igen. Känslan var lite, tack för den här gången, det har vart trevligt, men nu räcker det!
Ja, det är en ungefärlig summering av vad som pågick. He.