Norrlands Guld

Här sitter jag, i min moders hem. Kom hit i lördags och än så länge har jag inte tröttnat på lukten av ko och avståndet till civilisationen. Det är ganska trevligt, men det känns inte som att jag får något gjort direkt. Det kanske inte är nödvändigt, vad vet jag, eller ja, det vet jag ju att det är. Men det kan vänta. Livet kan vänta, en dag till i alla fall.
Det ser ut som att jag blir stockholmare till hösten. Helt galet. Det var jättetrevligt på Normal och intervjun gick bra och allt så, så att I'm in som en säger. Dessutom fick jag träffa kvinnan som översätter Butler till svenska. Koolt. Som en försmak av hur min höst kommer att bli hoppas jag. Jag ska få göra allt, allt som de gör. Och jag får vara med på bokmässan!
Hela Stockholmsresan avdramatiserade i alla fall lite min Stockholmsskräck. Det var ju ändå ganska trevligt.

I'm going home!

Okej, så om typ en och en halv timme sätter jag mig på bussen till sthlm där jag ska tillbringa några dagar. Bland annat ska jag på intervju på Normal och hänga med Petra. Sen åker jag till mor i Hudik och där stannar jag till början av juli. Då tar jag mig vidare till far i Åmål. Jag kommer tillbaka till södern i slutet av juli, så tills dess kan det bli snålt med inlägg. Men vi ses!

Shit, jag börjar bli riktigt jävla nervös. Snart är det dags. Snart sitter jag på Normal och blir intervjuad. Hur kommer det gå?? Bra, hoppas jag. Men det är svårt. Så klart. Och så känns det jobbigt att flytta, men det är ju inte det största problemet.


Såg den nya Indiana Jones filmen på bio igår med Marie. Det var roligt, ovanligt overklig twist på det hela, men spännande var det så klart. Ännu bättre blev det av att SF tyckte att det var en bra ide att visa filmen i en lokal som stank avlopp. Alltså vi snackar inte någon svag lukt, utan det verkligen stank. En vande ju sig, men det var inte så kul i början. De försökte förbättra det hela genom att spreja någon slags koladoftande sprej i rummet, vilket var sådär mycket bättre. Roligast var tjejen som påstod att hon inte alls kände avloppsstanken, vad händer med ens luktorgan då liksom? Kan vara dags att kolla upp det.

Hurtbullen no 1

Vid halv fyratiden ringde Marie mig och frågade om jag skulle med på utflykt och eftersom jag inte är den som är den när det gäller utflykter tackade jag naturligtvis ja. Vi cyklade alltså till Billebjer, vilket också är ett stenbrott typ vid Dalby. Det går inte att komma dit om en inte cyklar eller har bil. Så cykel it was. Jag vet inte hur länge sen det var jag cyklade några längre sträckor, men det är ha varit ett tag sen. Men det gick ju bra, trodde inte ens att jag skulle dö. Jag är en sån hurtbulle.
Och fint var det också, mycket lummigare än Dalby, men med slemmig algbotten (där en bottnade). Det var också mycket varmare än i Dalby, så jag är nöjd.

Gammal i gejmet

Jag är typ fortfarande sliten efter i torsdags. Herregud, vad jag måste börja bli gammal! Okej att jag har druckit alkohol fre och lör också, men inga kvantiteter. Nej, det måste helt enkelt vara åldern.

Såg Zeigeist igår. Bästa liveakten på länge.

Vi måste höja våra röster för att höras

Jag har funderat lite på det här med incidenten på promoveringsmiddagen. Det verkar knappt ha undgått någon att Tiina Rosenberg gjorde ett oväntat utspel, så att säga. När jag först hörde talas om detta ble jag lite ställd och tänkte att det hela verkade väldigt märkligt och kanske till och med dumt gjort av Tiina. Jag ville inte döma, jag är ju trots allt genusvetare och hon har haft stor betydelse i min utbildning. Jag läste texten som bandet Last Call spelade och tyckte att det hela var ganska tramsigt och onödigt. Jag tyckte då, vilket jag håller fast vid, att den typen av underhållning knappast är lämplig vid en akademisk tillställning. Det har inget att göra med själva sången i säg, men jag tycker att den typen av satir är omotiverad och rakt ut sagt osmaklig. Åtminstone i det forumet.
Eftersom jag umgås i de kretsar jag gör så fick jag typ dagen efter höra av en kompis vad Tiina sjäv hade sagt om det hela när hon var och föreläste på HBTGBG. Enligt henne var det en bägare som rann över, klockan var ganska sen och de flesta hade fått en del att dricka. Så när Last Call gick och framförde sitt nummer, fick Tiina nog av den s.k lundaandan, som Per Gahrton skriver om. Till saken hör också att en av hedersgästerna på promoveringen var Chandra Mohanty som är engagerad i rättighetsrörelsen. Tiina skällde ut bandet och lämnade tillställningen.
Och jag kan säga att jag ställer mig på hennes sida. Det finns en extremt patriarkal och fördömmande atmosfär inom akademin, åtminstone här i Lund. Bara en sån sak att det fortfarande finns ett spex som enbart är för män att delta i. Det vilar helt enkelt väldigt mycket traditioner på mitt kära alma mater. Jag är lycklig nog att till stor del har sluppit den delen av universitet även om jag vet att den finns där (och jag är medveten om att genusinstitutionen har sina brister den med). Det märks när vi genusvetare går på sittning ihop, det märks när jag går ut och hamnar i diskussioner,det märks helt enkelt. Jag tycker att det är på tiden att någon ställer sig upp och säger emot. Jag vill inte vara så jävla förstående längre, jag vill att människor ska lyssna och jag vill att de ska göra det nu! Jag är trött på att lirka och le och låtsas att jag bryr mig vad folk säger. Jag är så jävla trött på att bli hånad och förlöjligad av människor som inte vet ett skit om mig eller genusvetenskap. Och ännu tröttare blir jag när jag hör folk "argumentera" för att ta bort genusvetenskapens anslag. Människor som inte har någon aning om vad som sker där och inte heller vill lyssna.

Nej, jag är jävligt trött helt enkelt och när det inte går att få folk att lyssna så är det dags att skrika. Upp till kamp, feminister i alla stater!

Morgonstund har guld i mund

Gårdagen var bra rakt igenom. Okej, jag försov mig så att jag inte hann duscha och fick gå omkring med fett hår hela dagen, men jag hade finaste klännningen på mig och ganska avancerad håruppsättning så jag tänker att det gottgör skabbhåret. Kom i tid till opponeringen och var helt lugn, lite stressade när jag skulle opponera, men det gick bra. Min opponering gick också bra och uppsatsen passerade! Så nu ska jag bara fixa lite med formalian och sen ska jag skicka in ett arkivex så att jag kan få mitt betyg i LADOK.
Iaf, när opponeringen var över samlades vi på innergården tillsammans med vår lärare för bubbel och knytis. Det var verkligen hur fint som helst. Synd bara att jag var mätt sen lunchen, så jag orkade inte trycka i mig speciellt mycket. Kerstin hade bakat en fab chokladkaka som jag nästan dog när jag åt. När klockan började bli sent och lärarna drog sig tillbaka, drog vi vidare till stadsparken för mer vin och gemenskap. Ju längre tiden led ju fullare blev jag, men jag tror ändå att jag lyckades föra ganska vettiga konversationer (det kändes så at the time iaf).
Typ elva började folk vilja röra på sig och eftersom jag konsekvent vägrade att gå ut på lunds, dit folket ville gå, åkte jag hem och sov (efter att jag hade läst en massa bloggar). Vi får väl se hur kul de hade det....

"Truth is, I help horses with people problems. "*

Jag har aldrig vart något jättefan av Scarlett Johansson, men

"You wanna say something?" "Yeah. About a million things, but I can't express myself monosyllabically enough for you to understand it all."

Mallrats är så jävla bra. Jag älskar den! Dialogen, nittiotalsklädseln, the mall, allt. Bäst.
Jag har haft en superb dag. Vi åkte ut till stenbrottet ganska tidigt och trots att det var lite blåsigt var det fantastiskt. Stenbrottet är så himla fint. Badade gjorde vi också, ganska mycket till och med. Sen har jag lagat mig fantastisk mat, marinerade grönsaker och quornfileer till färskpotatis och feta. Efter det åt jag jordgubbar med grädde. Ibland är jag en sån jävla husmor, den som får ta dela av min skillz ska skatta sig lycklig.

Lyxfällan

Jag kollar på Lyxfällan nu, och redan nu, tio minuter in i programmet är jag pissed off på den jävla pappa. Som vi alla vet är jag inget jättefan av barn, men det betyder inte att jag tycker att folk ska skita i sin kids. Pappan är uppenbarligen helt störd och egoistiskt (lite förhastat kanske, men det här är fan inte okej). Det är hans barn som skickade in ansökan till programmet och det är de som får lida mest för det. Pappan ger dem inte julklappar på år och dag och de äter typ pyttipanna och spagetti med köttbullar varje dag och som grädden på moset har han inte ens gjort klart hans barns rum! Han har byggt ett hus som ser jävligt fancypansy ut på nedervåningen och utsidan, men han har inte ens tapetserat barnens rum. Och visst jag kan fatta att en inte har råd och ge ens ungar allt i världen, men snubben går ju och köper asdyra motorcyklar och samlar på en massa skit som modellbilar. What's up with that? Va? Va? På vilket sätt tänker han att det är okej?
Fan, jag är skitsur nu. Trots att jag har bakat ett jättefint bröd och är på g med ett till.

Nerdalert

You're Mrs. Dalloway!

by Virginia Woolf

Your life seems utterly bland and normal to the casual observer, but
inside you are churning with a million tensions and worries. The company you surround
yourself with may be shallow, but their effects upon your reality are tremendously deep.
To stay above water, you must try to act like nothing's wrong, but you know that the
truth is catching up with you. You're not crazy, you're just a little unwell. But no
doctor can help you now.


Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

Stämmer bra tycker jag. Och det blir ju inte sämre av att kära mrs Woolf är en av mina favoritförfattare.

Vi drog till Lomma

Idag har jag varit på beeeachen och solat min vita kropp. Ibland funderar jag på om jag faktiskt är så vit att solljuset reflekteras och det är därför jag aldrig blir brun (eventuellt kan det också ha något att göra med att jag inte sola så särskilt ofta, typ två gånger per sommar i snitt). Jag var ute i vattnet också, men badade inte. Jag sparar mig till imrgon och stenbrottet.

Min kära lilla ponny

Det stora, fuxfärgade Blåbäret har åkt hem idag. Jag fick gå upp astidigt (läs halv åtta) och dra min förvirrade kropp till stallet. Väl där fixade jag och Lise allt som behövde göras innan han skulle åka. Snubben som körde honom hade sagt att han skulle ringa när han hade hämtat upp hästarna på Bollerup vid åttatiden. Han räknade med att vara framme vid tio hos mig. Men eftersom det handlar om hästfolk så var han så klart sen. Klockan halv elva ringde han mig och bara "ehh, jo, jag åker från Bollerup nu. Om en timme är jag framme hos dig", jaha liksom. Det finns heller ingen poäng med attbli sur, för det är alltid så här. No matter what. Jag tror inte att jag någonsin har varit med om att en veterinär, hovslagare eller dylik människa jag måste anlita för hästens skull har kommit i tid. Det är alltid "Men jag kommer vid tre på torsdag. " Så jag vet ju att det kommer att bli senare, men samtidigt är det ju pinsamt om de faktiskt skulle komma i tid och jag inte var där. Ack, ett sånt dilemma. Iväg kom han iaf.

På tal om ngt helt annat, kom jag att tänka på en av doktoranderna (jag tror att han är typ lektor nu) jag hade på a-kursen i litt.vet. Jag hade värsta crushen på honom, inte helt seriöst, men han var helt klart inblandade i mitt dirty minds fantasier. Sen är han himla trevlig också och kommer fortfarande ihåg mig tydligen. Jag träffade nämligen på honom när jag var uppe i sprang på SOL i uppsatssyften och då hälsade han glatt och log mot den flottiga uppenbarelsen som var jag. Anyhoo, han är som jag vill att min idealman ska vara, rolig, litt. nörd som ändå är approachable (alltså någon som inte bara sitter på ett moln och svamlar om typ Strindberg eller valfri obskyr (manlig) författare), lång och smal. Jag måste säga att jag vill att my man ska vara feminist också, men det har jag ingen aning han är.

Nu lyssnar jag på min hulstfred-blandskiva och påminns av hur jävla, fruktansvärt asbra Emmy-Lou Harris är. Fy fan.