I'm your man

Några av gårdagens höjdpunkter (and lemme tell ya, de var ganska många):

Oh, such a happy place

Nu är det snart en och en halv vecka sedan jag kom hem från Italien. Jag kan inte sluta tänka på det. Det finns många skäl att ogilla Italien (ex Silvio Berlusconi). Men alltså. Det finns skäl att gilla/älska/avguda Italien också. Vi hyrde ju ett hus. Ett fantastiskt hus. Det var 400kvm stort och tre våningar högt, inklusive fem sovrum, tre terrasser och två kök. Jag hade turen att få sova i ett av rummen på tredje våningen med terrass. När man satt på terrassen såg man rakt ut över Medelhavet. Bara det. Huset låg lite utanför den yttepyttelilla byn vi bodde i, så det var helt tyst. Det enda ljudet som hördes var från syrsorna. Den enda nackdelen med huset var att det inte var jättelätt att ta sig till havet och bada. Det var knappt en nackdel, men något måste man ju ändå säga.
En annan bra sak med Italien är maten. Allvarligt talat. Folk snackar ju jämt om italiensk mat hit och dit, men fatta hur mycket godare pasta med tomatsås är när tomaterna har mognat i solen. Saker smakar så mycket mer. Som osten, herregud osten. Mozzarella som faktiskt smakar något och som smakar gott. Gorgonzola som smälter i munnen. Parmesan som är så god att det verkar otroligt. Glassen är himmelsk. Himmelsk, I tell you. Det finns ju glass som kallas för italiensk även i Sverige, t ex på Dolce Sicilia i Malmö. Den glassen är god, framförallt på grund av texturen. Tänk dig då den texturen och en fantastisk smak. Jag skulle nog kunna fortsätta i evigheter. Så. Mycket. God. Mat.
Jag har ju varit i Italien två gånger förut, men det var så länge sedan att jag minns väldigt lite från de resorna. Att se landskapet igen var fantastiskt. Eftersom vi var där ganska tidigt på sommaren så var inte all växtlighet bränd ännu, vilket gjord att vyerna var fantastiska. Vi var ute och åkte på Amalfikusten en dag, vilket var kanske det vackraste landskap jag sett. På riktigt. Vi hittade dessutom en fantastisk liten vik där vi badade. Det kan ha varit en bit av paradiset (överdrifternas drottning).
Åh, jag hoppas att jag kan åka dit snart igen!

Say no more, little kittie

Gråtfest 2010

Ägnade min kväll åt att se säsongsavslutningen av Grey's anatomy. Det blev gråtfest vill jag lova.

Lyssnar på deppig musik. T ex denna låten:

Swim the warm waters of sins of the flesh - erotic nightmares beyond any measure, and sensual daydreams to treasure forever. Can't you just see it?

Jag älskar Rocky Horror Picture Show. Jag älskar sångerna, jag älskar kläderna. Jag vill bo i Dr. Frank N' Furters slott. Jag vill vara Dr. Frank N' Furter. Om jag bara hade kunnat hade jag alltid sett ut som de gör i filmen. De är alla fantastiska. Kolla bara:

I <3 Columbia.

Åh, Tim Curry. Så jävla het som den onde doktorn.

Alltså..

Jag letar efter en ny bakgrundsbild till min data, varför jag googlade Spike. Ja, Spike i Buffy och vampyrerna. Vem annars? Anyways. Det här är resultatet:

OBS önskar att jag en dag orkar blogga om roliga saker, som fettaktivism, sex och feminism, en dag mina vänner, en dag

Jag jobbar ju hela tiden

Hela mitt liv består just nu av jobb. Det här är alltså inte nåt dåligt. Jag gillar mitt jobb jättemycket, det är fint och roligt (och dåligt på vissa sätt, men mest bra. Jag gillar nästan alla jag jobbar med, och jag har ju lite fritid, men när en går upp klockan fem på morgonen är man inte så pigg på kvällen asså. Det kan jag säga. Är helt chockad över hur bra jag klarar av att gå upp så tidigt. Det är ju inte kul va, men jag tror helt ärligt att det inte hade vart så mycket värre att gå upp vid sju.
Och jag gillar där jag bor.
Och jag gillar mitt liv. Det är gött. Det börjar bli typ varmt.
Och jag ska till Italien.
Och trots att det känns som ett avsnitt av The Hills ibland, så har jag faktiskt bästa vännerna.
Livet är gött mina vänner.

Idag

Idag lyssnar jag på Elvis och tycker att livet är ganska gött. Jag läser en sjukt bra bok, The Sadeian Woman av Angela Carter ♥, som kombinerar en massa grejer jag gillar (sex, feminism, smarthet). Jag har börjat kolla på Carnivalé som också är sjukt bra och gör att jag vill leva på trettiotalet och dricka absinthe och rymma med cirkusen.

Dagens bullterrier

Påskmiddag=gött

Jag hostade en liten påskmiddag för familjelösa här igår. Det var mycket lyckat, så jävla mycket god mat. Dog av mättnad. Trevligt sällskap dessutom. Judit var i himmelriket med tanke på all uppmärksamhet hon fick. Hon blev dessutom bästis med en papperspåse som jag bar runt henne i. Mycket uppskattat. Annars innehöll middagen saker som Janssons frestelse, grönsakspaj, feta/tomatguck, vegansk sill, ägghalvor, våfflor och påsktårta. Och ost. Var så jävla mätt. Det var vi alla tror jag. Finfint.

Nä, nu måste jag gå och handla!! Är så seg. Har snart gäster.

[infoga valfri obscenitet]

I like....

Dagens bullterrier

Jag följer ju trender slaviskt, så jag vill också börja med det här med "Dagens...". Men eftersom jag inte vill vara exakt som alla andra så väljer jag att ha Dagens bullterrier, världens finaste hundras.

*dör*

Nöjd och gla'

Tiden flyter på så himla snabbt nu när jag jobbar. Nyss var det februari och nu är det snart april! Bra saker i mitt liv: 1) jag gillar mitt jobb 2) jag gillar mina kollegor jättemycket och nu börjar Ida också!! 3) jag gillar våren 4) jag gillar min bostad 5) jag ska på intervju för en eventuell befordran på jöbbe.
Mindre bra saker: 1) jag blir inte direkt rik av att jobba 2) jag går upp astidigt på morgonen.

Buhu

Nu gick L ut för att dricka öl med mycket attraktiv man och jag sitter kvar här för 1) jag börjar jobba tidigt imorgon 2) jag är så jävla seg och har skjutit upp grejer jag måste göra tills idag. Skit!!!

The story of the Mao pop

Obs! Jag har inte övergett bloggen helt, tänkte blogga om tjockhet och fat activism snart!!!!!

Skador jag nyligen ådragit mig

+

=

och

+

=

Godnatt

Jag jobbar ju nuförtiden. Ja, det har jag ju gjort förr, men nu är ju skillnaden att jag har fasta tider och det dessutom inte är tidsbegränsat. Känns lite galet faktiskt. Alltså jag har jobbat på fasta tider, men aldrig under särskilt långa perioder. Eller ja, jag har ju jobbat i mer än sex månader på ett jobb med fasta tider, men det var när jag var nitton så jag tycker inte riktigt att det räknas längre. Fattar ej hur jag har överlevt hittills med min skrala jobberfarenhet. Eller jag skiter väl i 'erfarenheten' men hur har jag haft råd att leva? Om jag skulle räkna på det är jag antagligen skyldig mamma asmycket pengar. OBS!!! Tänker verkligen betala tillbaka det. Så snart jag har
råd. Alltså nu när jag börjar få lön. Svamlar verkligen bara nu.
Har börjat ifrågasätta vad jag vill ha ut av livet. Saker jag tycker verkar roliga att göra med mitt liv 1)genomföra min och Ms plan (det kommer ju att hända, obs är inte ironisk) 2) skriva, kan kombineras med andra planer, men kräver lite att jag satsar på det 3) doktorera i litt vet, bygger på att jag skriver klart min d-uppsats. Typ nu. 4) Flytta till landet och bli hippie. Ha häst och hänga i skogen. Odla lite grönsaker. Passar att kombinera med alt 2. Problemet med alt 4 är att när jag tänker mig att bo på landet så vill jag bo i närheten av skog. Alltså inte Skåne. Alltså typ Dalsland el Värmland (det här är så himla konstigt, att jag ens funderar på det, men ja så är det). Men, och det här är ett stort MEN, alla (nästan) jag tycker allra mest om bor här. Fast å andra sidan är ju inte alt 4 aktuellt förrän om kanske 5-10 år. Tror jag.

Bokrea!!!

Råkade visst köpa 13 böcker precis. Till mitt försvar kostade de bara 19 (nitton!!!!) kronor styck. Jag köpte
*Agnes von Krusenstjerna "Fröknarna von Pahlen" del 2-7
*Franz Kafka "Slottet"
*Robert Musil "Mannen utan egenskaper I-II"
*Erich Auerback "Mimesis"
*Kerstin Ekman "Sista rompan" & "Skraplotter"
*Cora Sandel "Alberte-serien"
*Christine Falkenland "Trasdockan"
Justja, jag köpte två böcker på stan idag också. Eric Linklater "Det blåser på månen" och Irvine Welsh"The bedroom secrets of the master chefs".
Nu: nöjd.

Hej överklassunge!

Den här intervjun med Anton Abele får mig typ att vilja spy. Särskilt det här citatet:

"Favoritprodukt på Systemet: Är som sagt under 20, men ett prisvärt mousserande vin som ofta sägs vara bättre än många dyra champagner är Louis Bouillot Crémant de Bourgogne."

"Mitt sämsta köp någonsin: Att köpa plasma-tv redan 2003 var inte så bra. Ett par månader efter köpet hade priset halverats."
Anton Abele är född 1992. Han fyller 18 i år. Han var alltså 11 2003. Hur/varför köpte han en plasmateve när han var elva?

"Senaste secondhandfyndet: Har aldrig köpt något secondhand."

och

"Återvinner: Försöker verkligen återvinna så mycket det går. Pant-burkar och flaskor är jag supernoga med men generell sopsortering måste jag bli bättre på. Fredrik Reinfeldt sägs vara väldigt intresserad av källsortering. Kanske kan få lite tips av honom?"
Mmm, konsumtionshets. Mmmm, att inte fatta att det kanske är smart att handla second hand om en vill verka "miljömedveten"?

Bildkavalkad!

Jag har köpt en ljusslinga till fönstret i mitt rum eftersom det inte går att sätta upp gardiner. Och så är det fint.


Det är mycket roligare att städa i högklackat och mjukisbyxor.

Det här brevet fick jag i julas. Det var Ett drömspel däri.

Alla män är potentiella våldtäktsmän

Lyssna på Miss Universums Someone's Following om hur det kan kännas för en brud att gå hem i natten.

Finkulturellt värre

Jag dissade precis Control för att kolla på American Dad. Det känns inte helt bra. Trots att jag redan har sett Control.

Just nu: blä

Hett

Peaches.

Karen O.

Beth Ditto

The end is here

Imorse såg jag det sista avsnittet av Dollhouse. Det kändes lite sorgligt. Och slutet i sig självt var ganska sorgligt, som det så ofta är när det gäller Joss Whedon. Dock tycker jag att det fanns lite mer glimtar av ljus i det mörka än vad det brukar vara. Angel, till exempel, slutar ju väldigt mörkt.
Men för att återgå till Dollhouse, så måste jag säga att säsong 2 var mycket bättre än den första. Nu har det funnits driv, och det har hänt grejer. Visst, det är synd att Whedons vision av serien inte får visas i sin helhet (och jag hatar Fox:s benägenhet att lägga ned serier mitt i en säsong, vilket gör att helt plötsligt händer en massa saker och jag ba sitter som ett frågetecken och undrar vad som hände??), men å andra sidan hade jag blivit oändligt mycket gladare om Firefly hade fått gå i fler säsonger och bli en bättre helhet som Buffy är. Liksom i Angel märks det att storyn har fått förkortas och arbetas om, för det händer saker i ett helt galet tempo. Inget hinner riktigt etableras på riktigt. Och jag vet att det inte beror på Whedon, tänk på Dr. Horrible's Sing-along blog som verkligen är sammansatt och en fin helhet, trots tre korta avsnitt.
Jag måste också säga att Dollhouse är den Whedon serie där jag har fäst mig minst vid karaktärerna, Echo är jag ganska nollställd inför och hon är ändå huvudkaraktären. Jag gillar Sierra/Priya och Viktor/Antony, och jag gillar Paul, men jag tycker att det är för många starka karaktärer som får för lite utrymme. Alpha, som i sista avsnittet helt plötsligt är god, eller Paul och Echos kärlekshistoria, som förvisso är fin, men som aldrig hinner få fäste, som aldrig får kännas ordentligt. Det känns som att det är så mycket som har försvunnit eller fått trängas i för små formar. Jag önskar verkligen att Joss Whedons nästa teveprojekt får utrymme att växa och tid att utveckla storyn, så att vi kan få ta del av något som är lika bra som Buffy var.

Personlighetsklyvning

Ett tecken på att jag umgås för mycket med jurister är kanske att när jag satt och letade jobb alldeles nyss, ser jag ett jobb som jurist på länsstyrelsen och ba 'det kanske jag ska söka'. Sen bara, 'nä, just det, JAG är ju inte jurist'.

Är det bara jag eller är det någonting som jag har missat?

När började Obama orientera?

Att omskära, eller inte, det är frågan

Jag har alltid haft ganska svårt att förstå hetsen kring fenomenet omskärelse (gällande män/pojkar då) i USA. Jag antar att det framförallt har att göra med att det är ett relativt ovanligt fenomen i Sverige, och att den debatten inte alls finns här. För mig är det mycket märkligt att diskussionen kring om det är skadligt att omskära/ inte omskära sin söner alls har uppstått. Men naturligtvis är det ännu märkligare att det är så vanligt i USA att göra det här ingreppet. Varför läggs det så mycket vikt vid en bit skinn?
Just nu verkar diskussion ha gått från 'omg, min son måste omskäras, annars kommer han vara ANNORLUNDA! och bli mobbad' eller 'usch, det är så ohygieniskt' till någon slags diskussion om huruvida det är lättare att bli smittad av könssjukdomar som icke-omskuren man. Alltså, det är så märkligt. Oavsett om det är svårare att bli smittade kanske man ska skydda sig oavsett?
Jaja, i vilket fall är det intressant och ibland förvirrande att följa den här debatten. Typ i kommentarerna till artikeln i länken ovan.

Och jag ba flyttade

Nu bor jag vid Folkets park. Det är lite konstigt, men roligt och bra också. Jag har inte vant mig vid att kalla det för "hemma" än. Jag har jättemycket att göra. Livet är hårt.
Ses senare!

One night in Paris

Jag är tillbaka efter utlandsäventyret. Det var trevligt, men det var också skönt att komma hem. Även om att komma hem betydde att komma hem till verkligheten och ha en massa saker hängande över huvudet. Idag har jag packat alla mina saker och imorgon flyttar jag. Det känns märkligt, men glädjande med tanke på att jag då kommer att ha ett rum.
Okej, en kort recap från Paris: Vi anlände sent, åkte till hotellet, där vi möttes av en äldre man som talade obegripliga franska (inte för att jag förstår NÅGON franska, men M som kan lite, påstod det) och tack och pris ske gud! rummet var rent! Det största problemet var att toalettdörren bestod av en skjutdörr som gjorde varken från eller till i hur mycket en hörde inifrån toaletten. Efter detta gick vi ut för att söka efter öl och mat, vilket vi till slut fann om än till hutlösa priser (med tiden skulle det visa sig att det här inte var ett särskilt ovanligt fenomen, då allt är dyrt i Paris, den billigaste ölen vi hittade under resan kostade 5,50 euro. OBS!! Den billigaste!!).
Så dagen efter började vi med att gå ut och börja promenera från Place d'Italie, där vi bodde, upp mot Notre Dame. Vi gick igenom Quartier Latin, vilket lätt var det trevligaste området vi var, där fanns det en lång gågata med massor av små butiker som sålde ost, choklad, skaldjur, kött, ost, choklad... Vi hann också gå förbi Shakespeare and Company, vilket var väldigt roligt, även om jag inte köpte nåt. Den här första dagen var det typ omöjligt att sluta påpeka hur sött och pittoreskt allt var, för det är det verkligen. Eftersom det här var nyårsafton så hade vi lite lösa planer på vad vi tänkte göra under kvällen, men de gick raskt i stöpet eftersom det mesta hade stängt, till exempel restaurangen vi hade tänkt gå på. Vi yrade runt lite i området norr om Notre Dame och gick bland annat in i Les Halles (ett köpcentrum), vilket verkligen inte var värt det. Det var bara märkligt, ungefär som att gå i ett parkeringshus med butiker i. På kvällen åkte vi till Le Tambur, vilket var en trevlig liten bistro (tror jag) och delade på en osttallrik och en flaska vin. Det fanns även inslag som möss, en gråtande kvinna och den outhärdliga känslan av att personalen ville att vi skulle gå därifrån. Vi gick ganska snart efter att vi hade druckit upp vinet, men jag är ganska säker på att vi hade kunnat vara där längre om det hade varit en annan kväll. Sen var vår plan att åka och kolla in Le Pop-in, en populär bar i Marais (det bögjudisk området), men det var stängt. Detta nederlag ledde till att vi gick till närmaste Franprix och köpte på oss öl och åkte hem till hotellet och söp. Tolvslaget märktes knappt av, visst folk tjoade, men nästan inga raketer. Vid det laget var vi så fulla att vi hade börjat beklaga oss över att vi inte hade mer sprit och att vi borde ha haft såna där små flygplansflaskor med sprit. Så här i efterhand är det nog ganska tur att vi inte hade mer alkohol.
Dag 2 var museidag och vi kollade på kvinnliga konstnärer och en utställning om surrealisterna på Centre Pompidou. Jag hade flera allvarliga höjdskräcksattacker, eftersom vi åkte upp till utställningarna på femte och sjätte våningen med rulltrappa utanpå byggnaden i någon slags plasttub! Det var läskigt och kallt. Det var värsta när vi var tvungna att gå utomhus en bit på grund av att det 1. var askallt 2. det gick att se rakt ner till marken på båda sidorna!!! Var tvungen att gå och stirra ner i golvet. Men jag överlevde ju uppenbarligen. På kvällen gick vi på skaldjursrestaurang och jag bröt min vegetarianism för att äta räkor och små bäbisbläckfiskar (sen bröt jag den två gånger till för att få smaka på pilgrimsmusslor och sniglar, tyvärr mycket goda djur båda två). Tyvärr var det oroväckande gott.
Tredje dagen hängde vi lite mer i Marais och kollade in vintageshoppingen. Vi lyssnade även till hur amerikanska turister bräkte fram ord om hur härligt det var i Paris. Amerikanska turister var det överlag gott om, och de var utan undantag högljudda. På kvällen åkte vi till den vegetariska restaurangen och njöt av grönsaker för första gången på resan. Dock var inte hela upplevelsen så trevlig, då det kom in ett äldre par med en utvecklingsstörd ung man och den unge mannen lyckades med att hosta oerhört högt, kräkas två gånger, eventuellt bajsa på sig och först därefter gå (det var ungefär så här: hosta, kräkas, bajs?, hosta, kräkas, gå hem). Efter detta något misslyckade restaurangbesök (min chili sin carne var dessutom oerhört sur) åkte vi för andra gången till Le Pop-in. Jag hann dricka typ två munnar öl innan jag började må dåligt. Inte lite dåligt utan ganska mycket dåligt. M mådde inte heller bra, men återhämtade sig efter en lång paus i drickandet. Jag lyckades avsluta min öl, men mådde fortfarande illa så vi fick åka hem. Innan vi åkte hem skulle vi gå på toa och när jag står och väntar är det en man som säger något till mig på franska, varpå jag blir helt stirrig och sjukt obekväm och kommer inte på ngt annat att göra än att titta bort typ. Smidig tjej liksom. Sen var den kvällen slut.
Tyvärr fortsatte mitt illamående in på nästa dag, så vi kom inte iväg till Montmartre förrän vid ett-tiden, vilket visade sig inte göra så mycket. Det var en trevlig promenad och vi fick se Sacre Coeur och Paris enda vingård. Jag visste att jag var frisk när jag kunde äta ett pain au chocolat utan problem. Sen åkte vi vidare till Palais du Tokyo, ett museum med så modern konst att den knappt existerade. Inte värt pengarna vi la på det. Eftersom vi var nära Eiffeltornet tog vi också en tur förbi det och förfasade oss över hur högt det var, och varför skulle någon vilja åka upp i det? Efter detta lyckades vi finna en koreansk restaurang som hade en mycket god bibimbap, åh bibimbap som jag har saknat dig! och sen drack vi öl på en engelsk pub vid Pantheon.
Sista dagen spenderade vi mest åt att promenera runt och tycka att det var ganska skönt att vi snart skulle vara hemma igen. Känslan var lite, tack för den här gången, det har vart trevligt, men nu räcker det!
Ja, det är en ungefärlig summering av vad som pågick. He.