Norrlands Guld

Här sitter jag, i min moders hem. Kom hit i lördags och än så länge har jag inte tröttnat på lukten av ko och avståndet till civilisationen. Det är ganska trevligt, men det känns inte som att jag får något gjort direkt. Det kanske inte är nödvändigt, vad vet jag, eller ja, det vet jag ju att det är. Men det kan vänta. Livet kan vänta, en dag till i alla fall.
Det ser ut som att jag blir stockholmare till hösten. Helt galet. Det var jättetrevligt på Normal och intervjun gick bra och allt så, så att I'm in som en säger. Dessutom fick jag träffa kvinnan som översätter Butler till svenska. Koolt. Som en försmak av hur min höst kommer att bli hoppas jag. Jag ska få göra allt, allt som de gör. Och jag får vara med på bokmässan!
Hela Stockholmsresan avdramatiserade i alla fall lite min Stockholmsskräck. Det var ju ändå ganska trevligt.