Vi måste höja våra röster för att höras

Jag har funderat lite på det här med incidenten på promoveringsmiddagen. Det verkar knappt ha undgått någon att Tiina Rosenberg gjorde ett oväntat utspel, så att säga. När jag först hörde talas om detta ble jag lite ställd och tänkte att det hela verkade väldigt märkligt och kanske till och med dumt gjort av Tiina. Jag ville inte döma, jag är ju trots allt genusvetare och hon har haft stor betydelse i min utbildning. Jag läste texten som bandet Last Call spelade och tyckte att det hela var ganska tramsigt och onödigt. Jag tyckte då, vilket jag håller fast vid, att den typen av underhållning knappast är lämplig vid en akademisk tillställning. Det har inget att göra med själva sången i säg, men jag tycker att den typen av satir är omotiverad och rakt ut sagt osmaklig. Åtminstone i det forumet.
Eftersom jag umgås i de kretsar jag gör så fick jag typ dagen efter höra av en kompis vad Tiina sjäv hade sagt om det hela när hon var och föreläste på HBTGBG. Enligt henne var det en bägare som rann över, klockan var ganska sen och de flesta hade fått en del att dricka. Så när Last Call gick och framförde sitt nummer, fick Tiina nog av den s.k lundaandan, som Per Gahrton skriver om. Till saken hör också att en av hedersgästerna på promoveringen var Chandra Mohanty som är engagerad i rättighetsrörelsen. Tiina skällde ut bandet och lämnade tillställningen.
Och jag kan säga att jag ställer mig på hennes sida. Det finns en extremt patriarkal och fördömmande atmosfär inom akademin, åtminstone här i Lund. Bara en sån sak att det fortfarande finns ett spex som enbart är för män att delta i. Det vilar helt enkelt väldigt mycket traditioner på mitt kära alma mater. Jag är lycklig nog att till stor del har sluppit den delen av universitet även om jag vet att den finns där (och jag är medveten om att genusinstitutionen har sina brister den med). Det märks när vi genusvetare går på sittning ihop, det märks när jag går ut och hamnar i diskussioner,det märks helt enkelt. Jag tycker att det är på tiden att någon ställer sig upp och säger emot. Jag vill inte vara så jävla förstående längre, jag vill att människor ska lyssna och jag vill att de ska göra det nu! Jag är trött på att lirka och le och låtsas att jag bryr mig vad folk säger. Jag är så jävla trött på att bli hånad och förlöjligad av människor som inte vet ett skit om mig eller genusvetenskap. Och ännu tröttare blir jag när jag hör folk "argumentera" för att ta bort genusvetenskapens anslag. Människor som inte har någon aning om vad som sker där och inte heller vill lyssna.

Nej, jag är jävligt trött helt enkelt och när det inte går att få folk att lyssna så är det dags att skrika. Upp till kamp, feminister i alla stater!