2009-05-15

Porr, horor och den förvirrade feministen (jag)

I onsdags var jag och sambon och lyssnade på Petra Östergren som berättade om den avhandling hon precis har påbörjat. Okej, låt mig klargöra det här: jag gillar Petra Östergren, jag tycker att hon oftast inför väldigt vettig och bra resonemang i debatter som annars tenderar att bli platta och vi-dunkar-varandra-i-ryggen-aktiga. Det handlar ju så klart särskilt debatten kring prostitution och pornografi, men även hennes senaste bok F-ordet som låter andra, till viss del nya röster komma fram i diskussion om feminism. Innan jag läste Porr, horor och feminister var jag fast övertygad om att jag inte tyckte om Östergren, eftersom jag var emot prostitution och pornografi. men sanningen att säga så fick hon mig att se saker på ett annat sätt, att förstå att saker kanske inte är så svartvita som den feministiska debatten i Sverige kring dessa frågor har varit. När jag började plugga genusvetenskap var jag tveksam till om pornografi var ensidigt dåligt, men de rådande åsikter som fanns i mitt umgänge gjorde att jag lade bort de funderingarna och helhjärtat ställde mig bakom åsikter som att porr är kvinnoförnedrande och så vidare.
Det var inte förrän i höstas som jag fick anledning att ifrågasätta mina egna åsikter igen, som vid det laget snarast var något som jag bar med mig av gammal vana och kanske inte för att jag verkligen ställde mig bakom just de åsikterna. När jag började på Normal jobbade jag ganska mycket med en bok som heter Svenska flicka, som är skriven av Liw Enqvist som själv jobbar som sexarbetare i Rom. Trots att jag till en början aldrig hade träffat Liw eller egentligen visste något mer om henne än det Ulrika och Erika på Normal hade berättat för mig, blev helt plötsligt alla frågor kring porr och prostitution återigen aktuella för mig. Det blev så påtagligt för mig när det faktiskt handlade om en person som på något sätt var mer verklig för mig än vad sexarbetare tidigare hade varit. Jag började ifrågasätta mig sjäv och mina egna åsikter och jag läste också Petra Östergrens Porr, horor och feminister som jag så desperat ville tycka illa om. Men istället för att tycka illa om denna bok insåg jag att jag faktiskt snarare höll med henne, inte om allt förvisso, men att jag helt plötsligt stod på en helt annan sida i debatten om sexarbete. När det gäller Liw så insåg jag också att jag knappast kan döma henne för det val hon har gjort, hon var trots allt 30 år gammal när hon började jobba inom sexindustrin, jobbade som översättare och hade en akademisk utbildning. Hon var alltså en vuxen människa som valde att jobba som strippa. Vad har jag för rätt att döma henne för det?
Jag tycker fortfarande att frågorna kring sexarbete är svåra och multifacetterade, och jag är medveten om att människor far illa och utnyttjas inom den här branschen. Jag försöker verkligen att inte fastna i vissa åsikter bara för att "de flesta" i ett visst sammanhang ger uttryck för en viss typ av åsikt. Det är så lätt att fastna i ett tänk eftersom det är vad en hör och inte tänka efter eller tänka om för att hitta de argument som faktiskt verkar mest logiska, rationella (whatever) för mig.

2 kommentarer:

Christoffer sa...

Roligt att höra att det finns fler människor som kan omvärdera åsikter och inte är låsta i gamla värderingar. Jag tyckte precis som du att porr och prostitution (för det mesta) var kvinnoförnedrande. Nu har jag en helt annan ståndpunkt. Förutom Petras bok (som jag läser just nu) vill jag även rekomendera Isabella Lunds blogg. Den är skriven av en ca 45-årig kvinna som jobbar som eskort och skriver (i mitt tyckte) väldigt kloka saker.

Unknown sa...

Tack för kommentaren!
Ja, det är väldigt viktigt. Jag tycker fortfarande att porr och prostitution är komplexa frågor, men jag är definitivt inte lika odelat negativ som jag har varit tidigare. Jag tycker också att det är dags att ta upp dessa frågor och vädra dem, vilket jag tycker att Petra Östergren och Isabelle Lund till viss del har bidragit till. Tyvärr finns det ju en viss stelhet i dessa frågor och en ovilja att diskutera detta i det offentliga samtalet. Jag hoppas att detta kommer att ändras och att vi snart får ett öppnare debattklimat.