Sentimentalt värre

Ibland får jag en sån fruktansvärd längtan efter landet, ja, jag blir nästan tårögd bara av att skriva om det. Jag är uppväxt på landet och jag kommer nog aldrig sluta att sakna att ha skogen utanför dörren, att kunna plocka äpplen och jordgubbar i trädgården, gå och leta efter smultron vid järnvägsspåren när det är försommar. Men hur mycket jag än tycker om att landet kan jag inte bo där just nu, jag har inte möjlighet och jag vet också att jag egentligen skulle bli alldeles för rastlös av att sitta mitt ute i ingenstans utan att kunna göra någonting utan att det är ett projekt. Men en dag, då kommer jag att ha ett hus på landet. Jag tror att jag måste det. Frågan är bara var?