2008-12-11

Den viderunderliga rastlöshetens historia

De senaste dagarna på jobbet har jag varit enormt rastlös, jag orkar inte koncentrera mig på nåt. Jag vill inte jobba! Jag vet att det är för att jag vet att jag snart är ledig och ska hem och pussa på min ponny, träffa roliga, fina människor och snart vara tillbaka i Skåne. Så det är inte en livskris av typen: "Åh, nej, jag har slängt på en termin på något som jag egentligen inte vill göra!" (eh, det har ju hänt liksom och det här är inte samma grej). Jag är bara lat och saknar att träffa folk. I längden vet jag att jag hade blivit miserabelt olycklig av att stanna här, om saker fortsatte vara som det är nu (dvs. att jag inte har något socialt liv whatsoever). Visst, det är delvis mitt fel, jag hade kunnat göra en miljon saker för att skaffa mig kompisar med jag orkar ju inte. Den här terminen har jag varit nöjd med att jobba och sen åka hem och kolla på teve. Ibland träffa någon utanför jobbet.
Men idag, idag ska jag träffa M! Det blir ju skoj.

Inga kommentarer: