Tur att jag bara är praktikant med tanke på risken på att bli sparkad på grund av att jag bloggar på jobbet!

Jag inser mer och mer att jag verkligen inte är särskild intresserad av den akademiska världen. Don't get me wrong, jag skulle inte för mitt liv vilja byta ut de fyra år jag har pluggat i Gävle* och Lund och jag älskar verkligen det jag som har formats ut mitt pluggande, som inte skulle finnas annars. Men när jag tänker på feministisk teoribildning, eller för den delen, all teoribildning blir jag bara helt matt. Min kära vän N, däremot, hon älskar det, alltså älskar det på det sättet att hon läser teori frivilligt utan att hon behöver göra det. Hennes c-uppsats var så avancerad att de hade problem att hitta någon på institutionen som ville bedöma den. Sen så finns det ju andra anledningar. Som hur inskränkt och liten den akademiska världen är, att jag skulle vara tvungen att undervisa, ja, jag skulle kunna fortsätta. Dessutom är ju den akademiska världen till stor del tyngd av den traditionalism som ibland verkar genomsyra universiteten (åtminstone Lund och Uppsala, de mindre har nog sina egna problem att brottas med). Bara orka fortsätta leva sitt liv bland före detta spexare (no offense, men allvarligt) och överklasskids som aldrig har orkat konfronteras med "verkligheten". Nej, det är inte för mig. Istället kommer jag att jobba med kultur, alltid lika fast förankrad i verkligheten.

*Eller ja, Gävle hade jag väl inte så jävla stor behållning av egentligen. Jag var deprimerad, rökte som en borstbindare i perioder och åt mig (o)lycklig.