Konstigt värre

Jag gillar fejsboken, så är det ju. Men ibland blir jag lite tveksam, den här gången handlar det väl inte per se om fejjan så. Men jag kan ju passa på att påpeka att jag stör mig grymt mycket på alla miljoner av applikationer. Iaf, för typ en vecka sen fick jag en friend request. Inget konstigt so far, men grejen är att personen som ville bli vän med mig var en klasskamrat från mellanstadiet. Vi har inte pratat sen dess, jag är ganska säker på att vi aldrig sa ett ord till varandra på högstadiet. Vi gick ju i olika klasser och sånt. Okej, det här är inte jättekonstigt. Men personen i fråga var inte heller någon som jag var kompis med på mellanstadiet eller ens tyckte om. Han är nämligen en av de personer som jag var allra mest osams med och tyckte sämst om. Eftersom jag var en snäll och ambitiös elev under den här perioden fick jag ganska ofta sitta bredvid honom då han var ganska stökig och besvärlig. Det här resulterade i att jag hade en hel del blåmärken eftersom han roade sig med att slå mig på lektionstid (nej, det hände inte speciellt mycket från lärarhåll.). Jag vet inte om jag överdriver det så här i efterhand, men den här personen gav mig jävligt mycket skit att stå ut med.
När jag såg att han nu ville bli vän med mig tyckte jag att det var jättekonstigt, dels på grund av vår tidigare relation, men också för att det kändes ganska märkligt att han vill vara vän med mig. Jag funderade ganska länge på vad jag skulle göra. Jag har inte längre någon relation med honom, jag vill inte direkt ha det, även om jag för ganska länge sen har kommit över hans beteende på mellanstadiet. Ett tag tänkte jag skriva ett brev till honom ch frågasätta varför, men jag kom fram till att han inte var värd den typen av uppmärksamhet från min sida. Till slut valde jag att acceptera hans förfrågan, jag vet inte, för att visa hur jävla storsint jag är? Nej, inte direkt. Jag vill att han ska veta hur jävla bra mitt liv är nu. Hur lyckad jag är, hur fantastiska vänner jag har, helt enkelt att jag är en jävligt bra person.
På ett sätt kan jag nästan vara glad över hur han var mot mig då för länge sen, för det här härdat mig. Jag tar ingen skit längre och jag kan stå på mig.