"Everybody needs someone to really know who they really are."

Jag är fascinerad av hur viktig författaren är för betydelsen av ett verk. Naturligtvis är det så att författaren HAR en stor roll, det är ju trots allt denne som har skapat boken, men samtidigt separeras boken och författaren omedelbart när boken sätts i händerna på sin läsare. Texten blir filtrerad genom läsaren, liksom den filtrerades genom författarens eget perspektiv. Vilket naturligtvis betyder att två personer kan tolka innehållet i en bok på diametralt motsatta sätt. Jag kan tycka att det är roligt att analysera en bok utifrån författarens intentioner, men jag tycker också att det är spännande att titta på en text i en annan kontext, en kontext där författarens roll är mindre och läsarens större.
Den senaste tiden har boken "Hypnotisören" som är skriven av Lars Kepler (som är en pseudonym för paret Ahndoril) fått enormt mycket uppmärksamhet, dels på grund av att den är skriven under pseudonym, men den enskilt störst bidragande orsaken är Bonniers agerande. Bonniers har under hela processen framställt "Hypnotisören" som en fantastisk bok, vilket är förklaring till varför de prånglade ut den på oerhört mycket kortare tid än vad det normalt tar att få en bok publicerad (ex. boken antogs bara en vecka efter att manuset kommit in till Bonniers, en process som vanligtvis tar flera månader) och att boken på ett tidigt stadium såldes utomlands. Först idag avslöjades vilka som stod bakom pseudonymen, vilket avslutade flera månaders spekulerande över vem Lars Kepler egentligen är. Mysteriet är uppklarat, det var inte Henning Mankell eller något av de otaliga förslagen på vem pseudonymen dolde. Minst hälften av uppståndelsen kring "Hypnotisören" har handlat om vem författaren egentligen är och detta innan boken ens kommit ut på marknaden. Och nu när boken är utgiven verkar det som att recensenterna inte alls är så lyriska som man skulle kunna tro, utan snarare verkar var relativt skeptiska mot bokens uplägg.
Ett annat fall där författarens roll spelade en orimligt stor roll i förhållande till böckerna som denne skrivit är JT Leroy. JT Leroy har skrivit böckerna "Sara", "The heart is deceitful above all things", "Harold's End" och "Labour". JT Leroy är själv en fiktiv person, uppfunnen av Lara Albert som också är den som har skrivit böckerna. JTs bakgrund målades upp som en tragisk historia som involverade droger, prostitution och en enorm utsatthet, vilka alla är återkommande teman i böckerna. Ganska snart efter att de första böckerna blivit extremt uppmärksammade och uppskattade började JT själv göra intervjuer och av offentliga uppträdande. Lara Albert hade skapat JT Leroy långt innan han blev erkänd som författare, JT hade egna vänner, ett eget liv. 2005 avslöjas det att JT Leroy inte existerar, utan att Lara Albert står bakom namnet. Hennes partners halvsyster, Savannah Knoop, var den som spelat JT vid offentliga framträdande. I och med det avslöjandet blir böckerna som skrivits oerhört nedvärderade och nästan sedda som värdelösa i och med att det inte fanns någon egentlig sanning bakom de fantastiskt tragiska historier som böckerna förmedlar. Alltså, då JT Leroy inte existerar har inte heller hans böcker något existensberättigande.
För att komma till min slutpoäng, hur stor betydelse har författaren egentligen? Har inte en text värde trots att man inte vet vem det är som har producerat det? Kan inte böckerna ha ett egenvärde i just det unika de förmedlar? Jag tycker det.

PS: Ifall ngn undrar så är det här vad jag skulle skriva min D-uppsats om. Om jag skulle skriva en D-uppsats alltså.