Acceptans av våld och hot om våld

Jag funderar allt mer och mer på vad tjejer står ut med och accepterar av män, och ju mer jag tänker på det ju mer vill jag inte inse hur världen faktiskt ser ut. Det började för någon månad sen när jag var på Debaser för festligheter och förnöjelse. Jag stod i toakön och helt plötsligt närmar sig en man tjejen som står bakom mig, jag antar att de känner varandra och tar därför till en början inte någon notis till händelseförloppet. Någon minut senare inser jag att de inte alls känner varandra utan att det handlar om en alldeles för full snubbe som är alldeles för närgången. Jag ser hur tjejen blir mer och mer obekväm, det ser ut som hon försöker bli uppslukad av väggen bredvid henne. Killen lutar sig närmare och närmare henne. Till slut orkar jag inte vara tyst längre, jag säger till snubben på skarpen och han försvinner med svansen mellan benen (för tillfället i alla fall, senare på kvällen är jag tvungen att jaga bort honom igen). Tjejen tackar mig och jag mumlar typ ”det var så lite”, medans jag tänker att jag verkligen inte fattar varför hon inte sa till honom själv.
Några veckor längre fram i tiden: Jag är hemma hos mamma och en kompis till mig ringer upp. Hon låter ovanligt nere och väldigt trött. Jag frågar vad som har hänt och hon berättar att hennes pojkvän sen två år har hotat att slå in ansiktet på henne. Hon är hemma hos sin mamma nu och vet inte vad hon ska göra. Jag blir chockad och försöker komma med lämpliga kommentarer, men det är svårt. Hon ska åka bort över helgen och ”tänka igenom saker”, sen ska snacka med snubben. Okej, tänker jag. Jag ringer henne veckan efter och tydligen har de kunnat komma över den lilla incidenten. De är alltså fortfarande ett par. Jag vet dessutom att den här snubben har varit svartsjuk under hela deras förhållande.
Båda dessa situationer är för mig oacceptabla. Jag ser ingen som helst anledning till att jag skulle acceptera sådant beteende från någon. Jag vill inte döma de här två tjejerna på något sätt, jag ser dem snarare som exempel på vad tjejer känner sig tvungna att stå ut med i dagens samhälle. Eller kanske knappast ens reflekterar över att de står ut med den här typen av beteende. Jag har ingen aning om hur många det är som lever i förhållanden där våld eller hot om våld är vardagsföreteelse, och jag blir rädd av att tänka på det. Tänk bara på tjejen i toakön som inte vågar/vill säga till en vilt främmande man. Och det här problemet ligger inte på tjejer att förändra, det är killar som måste förändras och måste inse att det inte är okej att bete sig på det här sättet. I det här fallet var båda killarna mer eller mindre berusad, men om du upptäcker en sån här sida hos dig själv är det ditt förbannade ansvar att göra något åt det! Sluta drick sprit eller vad det nu är som krävs för att ditt beteende ska bli acceptabelt!
Jag vet att jag ska ut i den ”riktiga” världen nu och inte får stanna i min genusbubbla. Visst har min värld fått nålstick då och då, men den har hela tiden varit intakt. Men när sådana här saker händer börjar en ju fundera på hur det ser ut där ute, i den så kallade riktiga världen? Och varför skulle jag vilja vara där ute när jag har min fina värld insvept i min yllefilt? Jag vet att det inte fungerar, men jag vill att hela världen ska vara på min sida nu! Och jag vill att alla ska få tillräckligt med styrka för att inte acceptera skit från omvärlden, oavsett vilka skäl det nu kan finnas. Men allra mest önskar jag att alla tjockskallade idioter som finns där ute skulle ta sitt förnuft till fånga och bli genusfascister!