Myten om studenten

Sakine Madon skriver om myten om den fattiga studenten och hur jävla bra studenter har det egentligen. Här sitter ju vi och blir försörjda av staten! Ja, visst är det härligt. Visst jag kan hålla med om att det är en myt att studenter lever på nudlar och får skörbjugg, men det är ju verkligen inte så att en har det fett heller. Jag har inte tänkt på det så mycket innan, men när kompisar börjar jobba på "riktiga" jobb och har en inkomst varje månad så märks skillnaden väldigt tydligt. Jag tycker att studiemedlet är okej, men det finns inga marginaler. Om jag en månad skulle slå ut en tand eller av någon annan anledning få en oväntade större utgift så finns det inga pengar till det. Det finns definitivt de som är mer ekonomiska än vad jag är, men det hade ju känts bra att veta att något skulle kunna hända utan att en resten av månad skulle få äta barkbröd typ.
Ja, och sen är det här med att jobba extra. Och visst, i många fall är det fullt möjligt att jobba extra och plugga samtidigt. Men å andra sidan är det meningen att pluggandet ska vara en heltidssysselsättning, och vissa utbildningar är faktiskt heltidsjobb. Så det är väl kanske inte den mest lysande lösningen kan jag tycka.
Och slutligen, jag har tur eftersom jag har föräldrar som har kunnat hjälpa mig med pengar när det har uppkommit krissituationer. Men det finns ändå månader då jag har vart tvungen att leva på morötter och popcorn de sista dagarna innan studiemedlet kommer rasslande in på kontot. Så så jävla fett är det inte att vara student.
Och alla studenter har inte alls råd med chailatte, kostsamt uteliv och märkeskläder.