Är världen helt galen?

Det är så mycket nu på sistone som verkligen har spelat på mina åhmajgad-strängar, och inte på ett bra sätt. De senaste grejerna är ju moderaternas invandrarkontrakt, som straight outta Sverigedemokraternas partiprogram, sossarna reaktion (Marita Ulvskog var bra dock). Jan Guillous utspel om ipred-lagstiftningen och sist men inte minst den härliga nyheten om militärövningar på grisar.
Det ska sägas att jag är kluven i frågan om fildelning, jag kan inte helt och hållet säga att jag är för det eftersom jag faktiskt sympatiserar med upphovsrätten till sina egna verk. Men å andra sidan så finns det ju en helt annan tillgänglighet på t.ex. böcker än det finns på musik. För mig är det helt skilda saker att läsa och att lyssna, en bok ger mig en bestående upplevelse, något som jag minns och bär med mig länge (förutsatt att det är en bra bok vill säga), medans musik är något som jag behöver lyssna på upprepade gånger för att skapa samma band till. Dessutom använder jag ju dessutom dessa två på helt olika sätt. Jag känner mig tveksam till om bokbranschen kommer att påverkas i samma utsträckning som musik- och filmbranschen har gjort, än så länge är det ju liksom lite skillnad på att bära med sig en dator och en bok. Kanske ljudboksbranschen ligger risigare till? Oavsett är det kanske dags att acceptera att det dags att utvecklas och förnyas i de utsatta branscherna? Jag skulle ju gissa på att det skulle bli lite fler som köpte skivor om det faktiskt inte var svindyrt, och det här tänker jag stå för hur mycket folk än tjatar om att det går att prioritera istället för att andra saker etc. På något sätt är det ju också ironiskt att det är just Jan Guillou som skriver den här krönikan, Jan G som är en av de få svenska författare som faktiskt kan försörja sig på sitt författarskap. De flesta författare har ju faktiskt andra jobb, och skriver som en bisyssla. Kanske är det dags för musiker, filmskapare och så vidare att inse att det inte går att försörja sig på enbart skiv/filmförsäljning, utan att det måste kombineras med något annat. Jag tror åtminstone att om man brinner för det man gör så vill man fortsätta att göra det, eller? Och jag är medveten om att det finns många som tycker att jag nu ger uttryck för någon slags jante-anda, men ibland måste man ju liksom inse vilken värld man lever i och tyvärr lever inte i en värld där alla kan syssla med vad de vill. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle, där man får göra sitt bästa för att överleva och hinna syssla med det man brinner för, eller kanske leva jävligt fattigt och syssla med det man brinner för.
Ps. Förresten är väl det här knappast ett nytt fenomen, folk har kopierat böcker, spelat in film från teve, musik från radion, typ sen det har funnits möjlighet att göra det, eller?