Prestationsångest

Så här i början har jag lite lätta känningar av prestationsångest, det har jag iofs alltid och det är väl bra och så på sitt sätt. Men jag blir helt jävla nervös av det. Och det finns inte någonstans där jag kan koppla av. Praktiken är fortfarande strålande och Ulrica & Erica är fantastiska människor, men jag är så jävla eager att pleasa nu s att jag inte riktigt vet jag ska göra. Jag vill ju att de ska tycka om mig också! Okej, det blev bättre idag när jag blev kallade för "vår underbara praktikant".
Likadant är det hemma, eller ja snarare där jag bor nu. Alltså Kathleen är jättetrevlig också, men jag känner pressen av att hänga med henne så att hon inte känner att det är jobbigt att ha mig här. Det blir säkert bättre. Jag har insett en nackdel med att bo här dock. Det ligger lite off i förhållande till kollektivtrafiken. Det finns bussar på går till stationen, men de går sällan. Och de går inte på natten. Och det är ganska långt att gå hit. Inte för att vara sån, men jag hade ju planerat att ha ett liv när jag bor här också. Alltså, jag vill kunna gå ut och komma hem sent. Jag pallar verkligen inte att sitta är i 4 ½ mån utan gå ut. Brr, nej det är inte ens ett alternativ.