Vad vill jag?

Varför kommer jag hela tiden till sådana här vägskäl? På ett sätt vill jag inte alls, jag vill bara sitta hemma och dricka te och ha det välordnat och enkelt. Kanske borde jag ha stannat i åmål, börjat jobba på konsum och dricka folköl på helgerna. Å andra sidan vill jag ju inte det, hela mitt liv har jag strävat efter att inte hamna där. Det har funnits omvägar och kringelikrokar, men jag har hela tiden varit på väg. Mot något, mot Livet. När jag var sexton var det enda jag ville komma bort från Åmål, och jag är glad att jag kom därifrån. Jag är glad att jag trodde att jag visste vad jag ville när jag var tjugo och helt säker på att jag ville bo i Gävle och bli lärare. Men det allra bästa jag har gjort är att våga inse att det inte var rätt, att jag vågade flytta ner hit och börja plugga något helt annat, något som jag inte visste vad jag skulle kunna bli av. Det är här, i Lund, som jag har hittat den jag vill vara. Jag har mitt liv här nu, mina vänner, tryggheten.
Jag trivs fruktasvärt bra, men jag vet också att det inte kommer att vara för alltid. Kanske inte ens i höst. Jag har sökt praktik på Normal förlag i Sthlm, den stad jag aldrig har velat flytta till. Normal är mitt drömförlag, de ger ut icke-normativ och feministisk litteratur. Men å andra sidan betyder det att jag måste bryta upp från mitt liv igen. Jag måste packa mina väskor och försöka att ordna min tillvaro. Och kommer jag i så fall stanna i Sthlm? Ska jag säga upp min lägenhet? Ska jag ge upp mitt liv här för att få det jag vill ha karriärmässigt? Jag tänker satsa på det, men å andra sidan finns det så mycket att tänka på. Jag vet att en flytt till Sthlm inte behöver vara för evigt, jag vet att jag kan komma tillbaka hit. Men kommer jag att göra det? Det kommer heller inte vara samma sak. Även om jag säkerligen kommer ha kvar delar av mitt liv här nere, kommer det inte vara samma sak. Så många frågor, så lite tid.